Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL EM UNG BILDHUGGARE. I49
behöfver äflas för annat än sina studier. Om nu den
tiden får förgå under qväljande, förlamande oro, livad
skall väl då blifva, när armbågandet börjar för att
kämpa sig till frukt af studieåren och en sjelfständig
lefnadsbana? Sucka ej, utan arbeta. Sörj ej, om för-
mågan att frambringa icke svarar mot känslans och
ögats vetande, ty kommer en konstnär på den punkt,
att han signande sträcker handen öfver sitt verk och
säger: »det är godt och fullkomligt» — då är han antin-
gen sjelf fullkomlig, hvilket en menniska aldrig blir,
eller ock är han en af egenkärlek blind narr, hvilket
allt för ofta varit, är och blir fallet med artisterna. Nej,
låt det gå bara; svarar ett försök ej mot idealet och
stirra felen i skaparögonen, så förbanna icke och vrid
ej händerna, utan le godmodigt åt den egna svagheten
och hugg nytt tag, med full förtröstan, att det blir
bättre nästa gång. Låt det sålunda gå undan för
undan. Knoga, knoga upp till den der obestämda
hägringen, som kallas idealet; ju envisare detta är att
aflägsna sig, dess högre drager det tit. uppåt.
Den 3 nov. 1876.
Vänligen
F. W. SCHOLANDER.
Hvad »resebrefven» beträffar, kan tit. med största
lugn skrifva dem till mig, jag skall — såsom jag gjort
med många andra — föredraga deraf i akademien hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
