Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL P. A. SÄ VE.
295
Hedersvän!
Ja, så är det. För den sysselsatte rusa dagar, vec-
kor och månader undan med en sådan fart, att man
förvånas öfver det snabba sifferombytet i årtalens ända,
till dess en vacker dag — eller natt — den magre
mannen sparkar till en sjelf, och det
heter: God natt, padda! — Som-
mar och vinter, mörker och ljus,
harm och glädje, strid och frid
tumla om hvarandra med den fly-
ende tiden, som slutligen, likt målaren, när han blandar
alla färger, gör af det hela en färglös röra i glömskans
stora verkstad. Derför ock är det hugsvalande att,
medan man ännu kryper i myrstacken och kankar på
barr och strå och maskar och frön, stanna ett ögon-
blick och helsa andra myror bland dem, som likaledes
knoga med ifver; och sålunda, smickrande mig med
drömmen att vara en myra, säger jag dig »Guds fred!»,
du, som verkligen är en stormyra, den der drager ihop
ett helt landskap med forntid och nutid, med folk,
språk och menniskoverk så väl som naturföreteelser,
till en enda kolossal foliantstack. — Du kan väl tänka,
med hvilken tillfredsställelse jag af W— förnummit,
att du numera får, ograverad af vikariattyngden, egna
dig åt samlingsmålet, och jag gissar, att den känsla af
lugn, som sålunda bör vara i ditt sinne rådande, äfven
är af välgörande verkan på själens hydda. Att både
anima och corpus längta hit upp emellanåt är ett fröj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
