v. 1.
Det var den unge Herr Peder,
Han kammar och krusar sitt hår:
Se’n gångar han in till sin fostermor
Och frågar hvad död han skall få.

”Och inte så dör du på sotende säng,
ej heller blir du slagen i krig;
men akta dig väl för de böljorna blå,
att de icke förråda ditt lif.” —

”Och dör jag inte på sotende säng,
och blir jag inte slagen i krig,
nog aktar jag mig för de böljorna blå,
att de icke förråda mitt lif.”