Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TREDJE KAPITLET.
intressanta svensk-amerikanska förhållanden. Af detta skäl beder
jag om tillåtelse att få stanna ett ögonblick i berättelsen för att
i förbigående något vidröra min väns lefnadsöden.
Familjen är från Västergötland. Barnen hafva alla goda
hufvuden, men äro i kyrkligt hänseende uppdelade på ett mycket
besynnerligt sätt. Den äldsta dottern är gift med en augustana-präst,
den andra i ordningen med en ledande baptist och den tredje med
en framstående waldenströmare. Den äldste sonen har varit lutheran
och missionvän, och hör han nu till något samfund, är det väl
baptisternas. Min vän, som detta handlar om, började sin
nattvardsläsning för mig i vanlig tid och ordning. Under vinterns lopp kom
en framstående waldenströmsk predikant hit, och nattvardsgossen
hörde snart till dem som sades vara omvända. Eftersom han
ägde goda gåfvor att uttrycka sig, blef han snart också en af dem
som talade och undervisade andra vid väckelsemötena. Detta
fortgick en tid, men när sommaren kom, blåste alltsammans sin kos.
Att nattvardsläsningen öfvergafs, faller af sig själf. »Hvarför skall
du bry dig om att gå och läsa för prästen», sade man till gossen,
och han följde rådet.
På hösten ett år därefter skulle han besöka vårt läroverk för
att inhämta allmännyttiga kunskaper. Nu var han helt värdslig i
sina tänkesätt, men religionsundervisningen verkade oro i hans sinne.
Nästa sommar reste han långt bort till Colorado. En inre längtan
återförde honom till »Bethania» på hösten.
Kristendomsundervisningen tog fatt på hans samvete. Han var i verklig andlig nöd.
På vintern kom han till mig och bad om att få fortsätta sin
nattvardsläsning. Efter många inre strider erhöll han ljus och
förvissning. Men aldrig skall jag glömma den sorgsna bitterhet, som låg
i hans ord: »Jag bedrog mig en gång; jag vill ej, att det skall
ske om igen!» Hans föregående erfarenhet stod i vägen nu, när
han ville taga saken på allvar. Jag omnämner detta icke emedan
väckelser och andlig lifaktighet äro mig emot — vi bedja Gud om
båda delarna i vårt älskade »Bethania» — ej heller är det sagdt
till någon berömmelse för min vän, utan endast dels för att visa
huru farligt det är att göra för mycket af de nyomvända, dels för
att uppmuntra sådana, hvilka i likhet med denne yngling en gång
trott sig vara omvända, utan att hafva varit det rätteligen, till att
icke förtvifla om möjligheten af att finna verklig och fortsatt frid med
Gud och sig själfva. Men nu måste vi återvända till berättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
