Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
IOI
Hu, så det går! Jag skådar ut genom fönstret och tycker
mig se ett järnvägståg komma rakt emot vårt eget. Det förvånade
mig, ty vägen är ej dubbelspårig. Men strax insåg jag
sammanhanget. Vi befunno oss i en så stark kurva, att det var första
delen af vårt eget tåg jag såg. Nu blef det mörkt. Tåget rusar
snabbt genom en tunnel. Den var ganska lång, ty jag hann räkna
till nära två hundra i mörkret. Dager igen! Vårt tåg klättrar snabbt
och säkert utmed bergväggarna. Där nedanför brusar en vacker
flod. Bergen stå sä gröna och vackra i den nya vårskruden. Rätt
som det är, hafva vi hunnit in i den historiska och sköna
Potomac-dalen. En stund till, och vi äro framme vid Harper’s Ferry. Se
den där lilla fula, fyrkantiga tegelbyggnaden: det är John Browns
fästning. Af en liten gnista kan blifva en stor eld: så kan det i
sanning sägas, när man besinnar hvad inbördes kriget verkligen blef.
Men tåget går med svindlande fart, och reflexionerna fa denna
gång verkligen göra sig själfva. Strax efter klockan tre hafva vi
hunnit till Washington, landets vackra hufvudstad. Vi hyrde strax
en droska och skyndade till kapitolium för att möjligtvis få se
kongressen i session. Kapitolium i Washington, en praktfull
marmorbyggnad, 751 fot lång, är den enda byggnad jag hittills skådat,
som motsvarat mina förväntningar. Annars spelar inbillningskraften
oss gärna det sprattet, att hoppet ej motsvaras af verkligheten.
Den som vill få det bästa intryck af kapitoliebyggnaden bör
se den från Pennsylvania-avenyen. Hvad den är stor och ståtlig!
När jag första gången promenerade uppför de ofantliga
trappuppgångarna, greps jag af en underlig känsla, känslan af det värde
individen-medborgaren äger i vårt tidehvarf. Förr försvann
personen i det allmänna, nu få båda rum. Äfven jag ägde
kapitolium. Det var mitt, i den mån jag var medborgare och med min
röst bidrog att bestämma hvilka som skulle sköta angelägenheterna
där inne. Hvem minnes ej den lille gossen, som så gladt skyndade
till britiska och utländska bibelsällskapets stora årsmöte i London.
Någon frågade honom: Hvad skall du göra där? »Jo,» svarade
han, »jag är en af dem. Jag har gifvit en penny till bibelsaken.»
Något af de där verkligt angenäma och själftillfredsställande
känslorna erfar en amerikansk medborgare vid sitt första besök i
kapitolium i Washington.
Det berättas, att veteraner från inbördes kriget, hvilka deltagit
i många drabbningar och utstått fälttågens strapatser utan att fälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
