Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
IOI
Castle Garden, den plats, där alla tredje klass-emigranter finna dörren
till det fria Amerika. Jag skall aldrig glömma den synen. En stor
Cunard-ångare hade nyss anländt med flere hundra skandinaviska
invandrare ombord. Här voro de nu, spridda i större och mindre
grupper. De försökte se glada ut, hvilket dock misslyckades totalt för
de flesta. Det är min tanke, att om svenskarna där hemma visste,
huru förfarlig färden öfver hafvet kan kännas för en som reser för
första gången och därjämte huru främmande och bortkomna de
till en början skola finna sig i den nya världen, så stannade de
bestämdt hemma och nöjde sig med sin magra kost, äfven om den,
bildligt taladt, bestode endast af hålet i brödkakan, såsom »Sigurd»
visst på ett ställe uttrycker sig. Men hvad folket ändå såg
präktigt ut! Jag undrar ej längre på två ting: först, att man i Sverige
här och där med verklig sorg skådar utvandringen till Amerika.
Det är bestämdt de bästa arbetskrafterna, som på detta sätt
förloras för fadernebygden. Det andra är, att man i Amerika fruktar
för den konkurrens, som skall uppstå genom införandet af ett så
präktigt folk. Dessa friska, starka, ofördärfvade ynglingar, dessa
rödkindade, fagra jungfrur, nog skola de utan mycken svårighet
kunna reda sig bra i Amerika, äfven om de nu i Castle Garden
se något modfällda ut. Friskt mod, därför, landsmän! Landet står
eder öppet, kommen hit in! Men sedan jag nu själf sett Castle
Garden tvenne gånger och dessutom efter en särdeles angenäm
sommar i Sverige återkommit till vårt i så många afseenden
prosaiska Amerika, så är det begripligt för mig, att svenskar här kunna
gripas af en hemlängtan, som nästan kunde beskrifvas som en
verklig ångest efter att få återvända till barndomens bygder. Det
säger jag ock, liksom min fader sade det före mig, att den som
har det någorlunda bra i Sverige, han är dåraktig, ifall han låter
sig tagas fatt af Amerika-febern. Endast en ursäkt kan jag
tänka mig för en sådan persons utvandring: omsorgen för en
stor barnskaras utkomst i framtiden. Nej, Amerika passar ej för
den som blifvit bortskämd af Sveriges »milda seder» och därför
ej förstår sig på att det sanna människovärdet rätt väl kan
finnas tillsammans med valkar i händerna och neclsotadt ansikte.
Hvad jag tycker det är synd om hvarje svensk herre, som
reser till Amerika för att här göra sin lycka! Hvilken verklig
skärseld måste han icke ofta genomgå, innan målet ernås! Han
måste bokstafligen göras om, blifva en annan, nöja sig med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
