Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
IOI
ändamålet. Hvilken historia, om väggarna, det utnötta golfvet, de
blanka ledstängerna kunde tala! Men de tiga, och vi kunna ju
följa exemplet. Ett må dock nämnas: det var i denna byggnad
vår fräjdade landsmaninna Jenny Lind första gången uppträdde i
Amerika. Den beryktade cirkuskungen P. T. Bamum var hennes
impressario. Han fruktade storligen, så säges det af honom själf,
för utgången af affären och tänkte på huru han skulle kunna ställa
till, så att den blefve riktigt vinstgifvande. De bästa platserna
såldes på auktion. Bamum lyckades genom därtill vidtalade
personer få ett par affärsmän afundsjuka på hvarandra redan på
förhand, genom att säga hvardera, att den andra ämnade köpa en
viss plats, som ansågs vara den allra bästa. Finten lyckades, så
att första biljetten säges hafva betingat ett pris af doll. 225,00.
Jenny Linds del af inkomsterna var doll. 10,000,00 (37,000 kronor),
hvilken summa hon oaf kortad bortskänkte till välgörande ändamål.
För hela turens 95 konserter, i hvilket antal konserterna för
välgörande ändamål icke äro inberäknade, uppgingo inkomsterna till
doll. 712,161, af hvilken oerhörda summa Jenny Linds andel var
doll. 208,000 (769,600 kronor) och Bamum erhöll resten.
På tal om den frejdade sångerskan tillåter jag mig vidare
påminna, att Jenny Lind hade särskildt i Amerika många vänner och
beundrare. Första dagen hon var i New York trängdes 20,000
människor framför hennes hotell för att få se en skymt af henne.
Man kan säga, att världen är bättre och rikare, för att hon lefvat.
Sällan, om någonsin, har en så stor sångerska varit så god, så
moraliskt och sedligt god, som Jenny Lind. Tidningarna täflade
om att sjunga hennes pris. Många lefva ännu, som voro med vid
hennes nämnda första uppträdande i Amerika. Den vördade Dr
Conrad i Philadelphia berättar, att han både då och äfven sedermera
hörde vår frejdade landsmaninna sjunga. Han säger: »Aldrig förut
eller sedan har jag hört en sång så skön, så helgad, så himmelsk
som hennes. Aldrig har jag hört någon som så lifligt påmint mig
om hvad vi vänta, att den himmelska sången en gång skall blifva.
Aldrig glömmer jag, huru Jenny Lind sjöng Händels’ ’Jag vet, att
min förlossare lefver’. Det kändes, att hon trodde på hvad hon
sjöng.» Det berättas från den första konserten, att hon vid ett
upprepadt da capo ej visste hvad hon skulle sjunga för den
talrika, kosmopolitiska publiken. Hon beslöt att sjunga den enkla:
»Home, Sweet Home, be it ever so humble, there is no place like home.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
