Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
FJÄRDE KA PITLE T.
Pastor Lilja följde oss till pastor Lindbergs hem, hvarifrån vi
i sällskap med denne vän gingo för att bese den nya prydliga
Gustaf Adolfs-kyrkan. Där träffades ock en af våra f. d. lärare
vid Bethany College, professor Gustus, nu liksom pastor Lindberg
anställd vid synodens stora gemensamma läroverk i Röck Island,
där den sistnämnde sedan ett par veckor är ordinarie professor i
dogmatik. Professor Lindberg har sedan sin studietid och sitt
besök i Sverige för tio år sedan många vänner och bekanta i
fäderneslandet, hvilka förena sig med hans vänner här i lyckönskningar
med anledning af den utmärkelse han genom detta val erhållit.
Vi besågo kyrkan, som är synnerligen väl och bekvämt inrättad
och som står där såsom ett vackert monument af hvad en
svenskluthersk friförsamling kan åstadkomma, äfven i en stor världsstad
som New York. Sedan vi besett kyrkan, sutto vi en stund i
pastorns ämbetsrum och språkade om ett och annat, både nytt och
gammalt. Hela augustana-synoden är såsom en stor släkt. Våra
läroverk, särskildt det gemensamma, våra årliga synodalmöten
och andra möten och fester, där vi träffa hvarandra, bidraga till
att åstadkomma nämnda resultat. Att prästerna äro väl bekanta
med hvarandra beror äfven därpå att de vid Colloquium, hvarom
mera längre fram, och annars i ministerium (en kommitté, bestående
af samtliga närvarande prästmän) vid hvarje synodalmöte komma
i tillfälle att känna hvarandra på pulsen. Jag förvånades i Sverige
öfver prästernas obekantskap med hvarandra. Det måtte bestämdt
vara riktigt tråkigt att känna en medbröder i ämbetet endast efter
hans anletsdrag. Det finnes tre slags ansikten bland svenska
kyrkans prästerskap. Första slaget talar om vunnet mål och
tillfredsställda förhoppningar och ett däraf naturligen härflytande
själslugn. Det tillhör prostarna och kyrkoherdarna. Det andra slaget är
blekare samt uttrycker en stilla, tålig och i allmänhet rätt
hoppfull väntan på framtida lyckligare dagar. Det är komministrarna
det nu är fråga om. Det tredje slaget är riktigt blekt, nervöst
och väcker nästan medlidande hos den filantropiskt anlagde
betraktaren. Det behöfver knappt nämnas, att det är de
obefordrades porträtt som nu målats. Jag hade många goda tillfällen att
lägga ofvannämnda måttstock på Sveriges präster, och endast helt
sällan vilseledde den mig. Och detta är ej underligt, ty en svensk
präst har det ofta riktigt knappt och nödgas lefva på det mest
inskränkta sätt under många, långa år, innan han erhåller hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
