Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
IOI
förströelse. Hvarför skulle vi icke särskildt i vårt stolta, rika
Amerika försöka göra vår jordiska tillvaro så angenäm som möjligt?
Men nu äro vi redan framme vid dockan. Vi hafva sett
Oskarshall och fästningen och mycket annat af Norges vackra hufvudstad,
men det tager ännu en stund, innan någon kan gå i land.
Hvarför har den där åldriga frun så brådtom? Se, huru hon springer
mot skeppet. Nu stannar hon, viftar med parasollen och för med
andra handen en näsduk till sina fuktigà ögon. Jo, hon ser sin
från Amerika återvändande son bland passagerarna ombord. Det
var nästan för stor glädje för modershjärtat. Ja, modershjärtat,
det underbaraste, det skönaste, det mest rena och himmelska af
allt mänskligt, hvem skulle kunna säga hvad det egentligen är!
Äfven mina ögon ville fuktas, när jag såg denna norska moders
hjärtliga glädje öfver att äga sin son åter. Hvem tänker icke vid
sådana tillfallen på ett annat hjärta, ännu ömmare än en moders,
det hjärtat som »brister af förbarmande»? Där finner den som saknar
fader och moder här nere dem båda åter.
Det var söndag, och jag och flere af de andra passagerarna
ville gå till någon kyrka för att tacka Gud för den lyckligt
överståndna hafsresan. Så gingo vi till Vor Freisers Kirke, där vi
funno en talrik församling. Kyrkan är vacker. Altartaflan
föreställer Jesus i Getsemane. Det var Trefaldighetssöndag, och liturgen
var iklädd full mässkrud. Det såg mycket besynnerligt ut för oss
»augustanare», som P. W. säger, hvilka icke voro vana vid dylik
högkyrklig elegans. En af vårt sällskap, som kom in i kyrkan
under gradualpsalmen, trodde, att den stillastående prästen framme
i koret var en vacker bildstod, ända till dess den där bildstoden
började läsa dagens evangelium. Den norska prästkragen tycker jag ser
löjligast ut af alltsammans. Påminner den icke om en kvarnsten
eller en stor nyvorden ost? Men det sade Floren och jag genast:
det synes, att vi kommit till ett land, där man visar åtminstone
yttre vördnad för det heliga. I Amerika är detta icke alltid fallet.
Man behandlar ofta Gud själf som en jämlike, och hvad kan man
då vänta med hänsyn till heliga ting på jorden! Detta är i
synnerhet sant inom sådana kretsar, där man skryter mest af både frihet
och helighet. Jag minnes, att en beryktad svensk predikant
började nattvardsliturgien med den vanliga bordsbönen: I Jesu namn
gå vi till bords. Det skulle vara ett slags andlig kvickhet, kan
jag förstå, men för mig är allt sådant ytterst vidrigt. Därför gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
