Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
IOI
var en äldre, vördnadsbjudande man, och predikan var, antager
jag, god, ehuru den syntes vårt sällskap betydligt torr. Den var
inrättad efter en sådan där fin, regelrätt matsedel, men vi hungriga
amerikaner hade värderat en enklare table d’hote-måltid mycket
högre. Sedan vi åhört predikans första del, gingo vi tyst och
stilla ut och begåfvo oss till den stora Trefaldighetskyrkan, byggd
i cirkelform och uppfylld nästan till trängsel af andäktiga åhörare.
Predikanten var en ung, mörklagd herre med stor begåfning. Han
talade ex tempore om Jesu stora frälsarekärlek, hvilken finner väg
och sätt att uppsöka och frälsa hvar och en af oss. Ja, så skall
det predikas. Jesu kärlek är det enda ämne, som gör predikstolen
till den högsta och ärorikaste plats på jorden. Ack, att den sortens
predikan öfverallt genljöde i tempelhvalfven!
Nu promenerade vi tillbaka till »Island», där vi erhöllo en
präktig middag.
På eftermiddagen reste vi i sällskap med några af befälet till
det vackra Oskarshall. En liten, snabbgående ångare förde oss
dit på några minuter. Detta vackra sommarslott riktigt skimrade
i vårsolens glada sken. Det var hvitt, så hvitt, att jag aldrig
sett dess like, tror jag. Att det tog sig förtjusande ut i den
vackra ramen af nordisk sommargrönska, behöfver ju icke ens
nämnas.
Vi voro lyckliga nog att få se äfven slottets inre. Här finner
man många märkvärdiga saker, mycket som borde ses och kommas
ihåg. Sorgligt nog är det dock icke min starka sida att tycka om
museer och samlingar. Men ett och annat vill jag det oaktadt
nämna. Dit höra Tidemands vackra taflor, hvilka äro som en
uppfriskande vårfläkt, sedan man i Amerika i åratal skådat så mycken
humbug, som fätt vackra ramar och så kallats målningar.
Missförstå mig icke. Det finnes ytterst vackra och värdefulla målningar
äfven i den nya världen, men vid utställningar och ofta annars
råkar man äfven mycket som är nästan under all kritik. För
damernas skull minnes jag äfven rummet, där kröningsdräkterna,
hvilka begagnats af drottningarna Lovisa och Sofia, förevisas; för
herrarnas skull bör jag väl tillägga en del dräkter och uniformer,
som begagnats af Carl XIV, Oskar I, och Carl XV. Skada blott,
att allt detta dels gjorde mig melankolisk, dels elakt nog påminde
min republikanska själ om huru de stora mode- och skrädderi-firmorna
i Amerika pläga annonsera sina varor. Minnen äro minnen: de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
