Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
IOI
numera är höjdt öfver alla tvifvel, att Amerika verkligen upptäcktes
af skandinaver omkring fem hundra år före Columbi tid. Det där
låter intressant i mina svenska öron. Det är fägnesamt hvarje
gång man märker, att ens eget folk varit med om något stort, och
än mera, att detta äfven erkännes af dem det gäller. Redaktör
och professor Enander samt miss Brown hafva sagt oss samma
sak för länge sedan, men många här i landet skrattade åt deras
påståenden. Men om de äro sanna, hvarför skall den spanske
Christoffer Columbus då fa stå kvar i historien som Amerikas
upptäckare? Af en enfaldig laicus framställes denna fråga i all
ödmjukhet.
Från det urgamla skeppet fortsatte vi vår kosa till St Hans
Haugen, en vacker park på en upphöjd plats, hvarifrån vi hade
den allra präktigaste utsikt öfver staden, fjorden och hela omnejden.
Promenaden där uppe omkring den stora vattenreservoiren är bland
det vackraste man gärna kan tänka sig. Vi fortsatte vår färd och
besågo slottet, Carl XIV:s staty, Victoria-terrassen,
stortingsbyggnaden, studentparken och annat som är af intresse för en resande.
För hela denna färd betalade vi två gemensamt $1.06. De norska
vagnarna äro hemska att skåda, men droskorna äro näpna och
trefliga. Bäst af allt äro de vackra, välfödda hästarna, hvilka likna
såväl våra amerikanska mustangs, som våra howbletonians. De
tvinga hvem som helst att tycka om dem, dessa duktiga, raska
djur. Norrmännen äro praktiska, när de skola binda sina hästar,
Det såg ut, som om de bunde hästen vid sig själf, men jag insåg
efteråt, att min förmodan innebar ett litet misstag. De binda hästens
ena framfot vid skacklorna, och de vänliga kräken stodo riktigt
stilla. Det är dock tvifvel underkastadt, huruvida våra amerikanska
hästar, bortskämda som de äro af vår frihetsatmosfer, skulle nöja
sig med en dylik behandling. Nej, vi måste antingen binda dem
vid starka stolpar eller ock förankra dem vid tunga järnlod, och
ändå slita de sig ofta lösa, bara för att visa, att de lefva i ett fritt
land, kantänka.
Kristiania-folket såg trefligt ut. Männen äro icke så högväxta
som jag väntade, men de tyckas vara friska och duktiga. Af
kvinnorna voro många verkligen vackra, men folket i sin helhet är
bestämdt skönare i Köpenhamn än i Kristiania. Ett vackrare folk än
det jag såg i »Kongens by», får man på de flesta ställen söka
förgäfves. Om Norges hufvudstad vill jag endast tillägga, att vi sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
