- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
118

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 118

SJUNDE KAPITLET.

Så skulle den första hälsning jag mottog i Europa uttalas på
engelska och vara från Amerika. Jag vände mig om och
igenkände strax den raske och hurtige pastor Miller från Oakland,
Nebraska. Hvad det är roligt för bekanta att oförmodadt träffas
i främmande land! Pastor Miller omtalade, hvilken angenäm färd
han och pastorerna Abrahamson, Holmes och Nordström hade haft
på »Hekla», samt berättade deras små rese-äfventyr. Vi berömde
vårt »Island» och dess präktiga besättning, kapten Skjödt, doktor
Heyn o. s. v., och det vill jag säga, att hyggligare besättning än
den man träffar å Thingvalla-liniens fartyg kan man icke gärna
önska sig.

Här mottogo vi också ett mycket vänligt bref från
Kansas-konferensens ordförande sedan tolf år, pastor J. Seleen. Han
berättade för oss om de stora examens- och afslutningshögtidligheterna
vid Bethany College i Lindsborg, vid hvilka både Floren och jag
gärna hade velat vara med. Det hade lyckats förträffligt med
allting, festen hade gjort skolans kassa $300.00 rikare, vårt
lyckönskningstelegram hade kommit i rätt tid och upplästs för den
stora folkskaran under stort jubel och lifliga applåder — ja, allt
det där var som en fläkt från hemmet, just som vi nu skulle
landstiga i främmande land. Hvad ett vänligt bref understundom
är vardt mycket, ja, mer än sin vikt i guld. I Amerika hafva vi
män icke tid att vara trefliga och snälla ens på det sättet. Det
finnes släktingar och vänner, som icke på åratal brefväxla med
hvarandra. De älska och tycka om hvarandra, ja visst, men de
hafva icke tid! De måste »göra pengar», som det amerikanska
uttrycket lyder i ordagrann öfversättning, och vänskapsbref innebära
ju från den synpunkten förlust af både tid och pengar. Men det
blir väl bättre med tiden, och när vi Kansas-människor hafva tid
att vara så där omtänksamma, så hinner nog hvem som helst, bara
han vill.

I Köpenhamn, Danmarks vackra hufvudstad.

Vi erhöllo snart präktiga rum vid St Annes Pläds och mot så
ringa pris, att vi nästan förvånades. Sedan vi kommit i ordning,
spisade vi en präktig middag med tre rätter för en krona per man
i en stor restauration på Östergade. På kvällen tillbragte vi en
treflig stund i pastor Millers moders hem.

Nästa morgon foro vi tidigt till Roeskilde för att bese dess
stora och beryktade domkyrka. Vi voro sparsamma och åkte på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free