Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
121
på framtiden, på planer som måste realiseras, på resurser som vänta
på utveckling, att så där med ens föras in i forntiden! Det kändes
nästan otrefligt att vandra omkring bland idel monument af det
förgångna. Men så fann jag det öfverallt. Man talar om det som
varit. Vår vaktmästare ville knappt tala om något som icke var
några hundra år gammalt. Huru olika mot i Amerika 1 Hvart man
kommer där •— och jag har under de senare åren rest i tjugufem
af unionens stater och territorier — säger folket: detta hafva vi
uträttat på tio, tjugu, femton år, låt oss nu bara få tid på oss, så
skall ni få se på ännu större saker. I Amerika lefver man i
framtiden och drager ofta växlar på år, som ännu ej kommit; i Europa
vill man helst slippa tänka på det man fruktar och ändå väntar af
kommande dagar. Framtidshimmeln i Europa är allt annat än
klar.. Europa har ingen framtid i samma mening som Amerika.
Europa är mannen med grånad hjässa och lutande gestalt, Amerika
ynglingen, som håller på att blifva man. Europa väntar på örlig
och rykte om örlig, på blodiga revolutioner och allehanda hemska
omhvälfningar samt därefter nya kombinationer, om hvilkas
beskaffenhet man ännu endast kan göra sig en dunkel föreställning.
Jag lyckönskar oss amerikaner. Vi se modigt mot framtiden. Hos
oss vänta vi en ständig utveckling mot ett bättre. Om det
närvarande än bjuder på tunga bördor, hårdt arbete och grusade
luftslott, så skall morgondagen gälda skadan i rikt mått. Hoppet
är vårt hvardagsarf. Dess vingars otämda flykt skall nog småningom
komma att hålla sig inom behöriga gränser, och då kunna vi hålla
hela världen stången–-aj, aj, nu sitter jag ju och skryter
med Amerika igen. Jag vet icke riktigt hvarför, men hvad det
ändå går lätt, hvad det är roligt att få beprisa det stolta land,
öfver hvilket stjärnbanéret vajar i ostördt lugn! Men vi äro ännu
kvar i Roeskilde. Vaktmästaren begagnar sina tunga nycklar, och
vi lustvandra bland kistor och monument. Här är Kristian I:s.
På en granitpelare fanns ett märke, som utvisade monarkens längd i
lifstiden. Det satt fjorton tum högre än öfversta delen af mitt cranium,
när jag ställde mig bredvid pelaren i fråga, och ändå har jag varit min
faders smålands-natur trogen och uppnått en längd af sex fot och
halftannat tum. Den ryske tsaren hade sitt märke där, och han är
sex fot och tre tum lång, men det nuvarande kungahuset i
Danmark synes med afseende på längden vara gjordt efter Benjamin
Harrisons mönster. Jag talade med en dansk gentleman därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
