Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
141
sluttande tak, i stället för med en hög, smärt spira. Men det var
ett vackert landskap, och de hvita kyrkorna sågo så innerligt trefliga
ut i skogsdungarna och trädgårdarna. Jag minnes särskildt ett
ställe, där man såg tre kyrkor helt nära hvarandra.
Innan kapitlet afslutas och vi lämna Skåne, ber jag om att få
i tankarna göra en liten resa öfver de bördiga fälten för att på
det sättet aflägga en hyllningsgärd åt den provins, som gifvit åt
oss svensk-amerikaner teologie doktorn och professorn Tufve
Nilsson Hasselquist och öfverste Hans Mattson jämte många andra
präktiga män. Doktor Hasselquist (i Amerika är doktorstiteln långt
betydelsefullare än ordet professor, som kan användas om nästan
hvem som helst) är svensk-amerikanernas mest vördade man. Han
och pastor Erland Carlsson äro de af Augustana-synodens medlemmar,
som äro mest kända i Sverige. Här hafva de stått vid hvarandras sida,
lidit, kämpat och segrat, till dess de nu på ålderns dag låtit manteln
falla öfver yngre mäns skuldror. Om pastor Carlsson ber jag att fä
yttra något, när vi komma till Småland. Doktor Hasselquist är
en mångsidig man. Han är en stor predikant och väljer ämne
och text, så att åhörarens minne växer fast vid dem. Från mina
studie-år äger jag många anteckningar, hvilka bevisa detta. Mina
läsare både i Sverige och Amerika skola säkert med intresse läsa
ett litet utkast, hvilket kan tjäna som exempel på doktor
Hassel-quists förmåga som predikant. Se här en liten skiss därom,
skrifven af mig själf vid ett annat tillfälle och för ett annat ändamål.
Jag hoppas, att det ej anses opassande att det får inflyta
oafkor-tadt. Så här skref jag:
»Har du, käre läsare, gifvit akt på att vissa högtider
outplånligt fästa sig i vårt minne och ännu djupare kanske i vårt hjärta?
Det är godt att så är. Vi behöfva komma ihåg de ljufliga stunder
Gud gifvit oss på jorden, ty de äro liksom en underpant på
hvad som härefter komma skall. O, huru uppfriskande att fä
sätta sig ned och i ett tacksamt minne på nytt genomlefva dessa
dagar och timmar. Mig förekommer det lika skönt som att åskåda
den alltid gripande aftonrodnaden på en vacker sommar- eller
höstdag. Det är en förunderlig känsla af vemod som uppfyller
hjärtat, men det är ett vemod, som man gärna vill behålla, ty
det ligger äfven någonting löftesrikt för framtiden i en färgvarm
aftonrodnad. Hon är en fullviss försäkran om den snart kommande
morgonstunden, då hela naturen, uppfriskad, förskönad, skall möta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
