Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 154
SJUNDE KAPITLET.
Något öfver tre timmar hade ceremonien varat, och därunder
hade vädret, hvilket tidigare på dagen hotat med snö, klarnat upp.
Solen sken klart öfver kullarna kring Augustana, öfver de tre
städerna vid Mississippi, som ligga inom synhåll därifrån, öfver floden
själf och öfver hela det vidsträckta landskapet, men samtidigt blåste
en isande kall vind, som trängde genom märg och ben på alla
de människor, hvilka genom sin närvaro vid hans bortfärd från det
honom så kära Augustana ville hedra T. N. Hasselquists minne.
Ett ändlöst tåg af vagnar rörde sig långsamt och med talrika
uppehåll ned längs den slingrande vägen, förbi den rad af femton
spårvagnar, hvilka stodo väntande på eleverna vid college och
seminarium samt andra, som ej kunnat erhålla några åkdon, och
vidare genom gatorna, där trots den bistra kylan ändå öfverallt
syntes skaror af folk, som ville ägna den hänsofne en sista gärd
af aktning.
En dryg timme räcker det, innan tåget hinner fram till den
lika egendomligt som vackert belägna kyrkogården på en hög,
terrasserad kulle med den härligaste utsikt öfver det vida landskapet.
Där taga bärarne ånyo kistan om händer och bära den sakta, varligt,
liksom kärleksfullt aktsamt, längs vägen uppför kullen till den öppna
griften strax nedanför krönet af höjden — kanhända den allra
vackraste platsen på hela den vackra kyrkogården.
Jordfästningen förrättas af synodens ordförande, pastor Lindahl,
i korta, enkla, till hjärtat gående ord, medan den nedgående solen
sprider sitt sista, klara sken öfver nejden. Men vinden ökas i
styrka och isar igenom hvar och en af den talrika skaran, som
därför icke heller dröjer länge kvar kring grafven. Inom några
minuter är allt förbi, och anförvanter, vänner, alla med ett ord,
som deltagit i den imponerande sorgehögtidligheten, sprida sig åt
hvar sitt håll för att inom kort åter taga vid med hvardagslifvets
enahanda. Men minnet af dagen, då en af de bäste bland de
många Sveriges söner, hvilka byggt sig ett hem på Amerikas fria
jord, fördes bort till sin sista hvilostad, skall ännu länge kvarlefva
hos dem som voro tillstädes. Det är icke ofta, som så många
hedersbetygelser, så många yttringar af varm, uppriktig saknad
komma en bortkallad medborgare till del, men så är det icke heller
ofta de äro så väl förtjänta däraf som i detta fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
