Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 158
SJUNDE KAPITLET.
med de romerska katolikernas uppfattning af kyrka, nådemedel och
medlemskap i församlingen. Nere i Småland sade prästerna, när
jag nämnde Lunds teologi: den luktar mögel. Förklaringen fick
jag själf göra. Vid tal om hvem som skulle blifva Sveriges nästa
ärkebiskop sade en lundensare, då en af de nuvarande biskoparna
o
nämndes: »Ah, den blir det bestämdt icke, han gillar ju
lekmannaverksamheten.» Allt det där lät ju underligt i amerikanska öron,
för hvilka mögel synes mycket farligare än lekmannaverksamhet.
Alltnog, här voro Floren och jag i sällskap med två teologer från
Lund. Den ene, den äldste, var i synnerhet en mycket treflig
och lefnadsglad person, som gjorde sitt till, omedvetet förstås, att
betaga oss vår förskräckelse för Lund. Vi språkade om allehanda
förhållanden i Sverige och Amerika, och tiden förflöt sålunda på
det angenämaste sätt. Det var lördags e. m., och jag började
med tanken på söndagen fråga mina nya vänner om Göteborgs
prästerskap. Då kröp något af Lund fram, och det intresserade
mig verkligen ofantligt mycket. Österman, Lundén och Wieselgren
beskrefvos som lösa lutheraner, särskildt sades Lundén vara riktigt
röd; Norborg och Retius skulle däremot vara kyrkliga och riktiga
lutheraner. O, hvad det lät kostligt i mina ovana, amerikanska
öron. I Helsingborg sades Lundén vara en snäll kristen och
lutheran, öfver hvars besök man alltid på förhand gladde sig.
Wieselgren hörde vi predika dagen efteråt, och han höll ett
varm-hjärtadt, evangeliskt föredrag, som riktigt passade för den som
visste hvad andlig fattigdom och hunger efter Guds nåd vill säga.
Jaså, det var lös lutherdom! Men hvad förstår väl en utländing i
alla fall af sådant där? Därför är det bäst att tiga, men jag blef
ändå ofta bra nära arg vid åhörandet af samtal, hvilka kommo en
främling att undra, om icke hvar och en som tager själens frälsning
på allvar, af de högkyrklige kallas för en dålig lutheran eller rent
af för en kättare. Jag känner dock på mig, att den domen kanske
är något för hård, ty det finnes verklig fromhet äfven i det
högkyrkliga lägret, det betviflar jag icke. Att det i statskyrkan som
ett helt finnes långt flere verkligt fromme prästmän än hennes
fiender säga och tro, det är säkert och visst. För min del hade jag
på förhand ganska goda tankar i åtskilliga hänseenden om
statskyrkan, och de blefvo mer än befästa af mina erfarenheter i
somras, ehuru dessa å andra sidan läto mig i en oväntadt bjärt
dager se de svaga sidorna i statskyrkoskicket, jag som förut aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
