Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
167
en amerikan.» Det var återigen Floren, som var utländing, och
jag fick passera för infödd svensk.
Följande dag sågo vi oss omkring i staden, framförde åtskilliga
hälsningar från Amerika, åkte utmed den lifliga hamnen och träffade
sedan anstalter att resa till Stockholm via Göta kanal.
Nu skulle vi betala hotell-räkningen. Det låter enkelt nog
för amerikanska öron. I Sverige tedde sig saken helt annorlunda.
Man sade oss, att rummet skulle kosta 3,50 pr dag, men räkningen
visade, att vi från lördagskvällen till måndags f. m. gjort oss
skyldiga till 8,50, hvilket vi naturligtvis betalade. Men sedan kommo
drickspenningarna! Floren och jag höllo konsultation därom och
gåfvo sedan drickspenningar både hit och dit, men portieren glömde
vi, ty i Amerika hade det icke ens gått an att bjuda en så fin
herre något sådant. Han såg ond ut och sade, att vi glömt att
betala den som lyfte våra nattsäckar från dörren i järnvägsstationen
till vursten. Det kostade 50 öre. Jag betalade genast, ehuru den
som gjorde oss den nämnda tjänsten hade erhållit samma summa
en liten stund förut, och jag sade sedan halft förargad på engelska
till Floren: »Vi skola nog med tiden lära oss knepen i det här
landet». Portieren svarade strax på den renaste engelska: »Det är
inga knep alls». Ja, det är verkligen förargligt att icke veta
hvarken hvem eller huru mycket man skall betala. Så hade vi hyrt
ett stadsbud att skaffa vårt bagage ombord på ångaren. Priset
var bestämdt, men när vi skulle betala, hade vi icke växladt, utan
gåfvo honom ett större mynt. Han lyfte på hatten och sade:
»tackar mjukast»–och vi amerikaner hade på mindre än en
timme lärt oss ännu en läxa.
Hela det där drickspenningesystemet, som nu börjar inkomma
äfven i Amerika, är ett oting. Man sade mig, att betjäningen på
hotellen i stället för att erhålla lön betalade för sina platser, och
sedan skulle både lönen och betalningen tagas från den resande
allmänheten. I Amerika tänker man i åtskilliga stater på att genom
lag förbjuda t. ex. järnvägsbolagen att tillåta kyparna på hotell- och
sofvagnar att taga emot drickspengar. Ske alltså!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
