Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
TIONDE K AP IT LET.
kapten, veil han inte låta mek och tösa här följa mä för åtta
kronor?» Men kaptenen var obeveklig. Han ville hafva fullt pris.
Jag skall aldrig glömma den sorgsna, förtviflade uppsyn gumman
då fick, medan hon tog flickan vid handen och gick mot
landgången med de orden: »Ja, då få vi la cedera’t». Men hon följde
nog med ändå, och kaptenen berättade dagen efteråt, att hon hade
godt om pengar, när de verkligen måste fram. Men i alla fall mä
man ju säga: heder åt vestgötarnas sparsamhet!
Venersborg såg ut att vara en treflig stad. Den ligger vid
Venerns sydliga del och är rätt gammal. Sveriges småstäder hafva
tur att brinna upp, och den nu nämnda utgör intet undantag. Det
skedde 1834, och tack vare den eldsvådan är nu Venersborg en
vackrare och mera regelbunden stad, än det annars varit.
Befolkningen utgöres af omkring 6,000 personer, ifall jag fått reda på
sanningen och det ej varit något prutande med i beräkningen.
Venern passerade vi nattetid. Därom har jag alltså ingenting
att berätta. I stället må tillfället begagnas att omtala några små
rese-äfventyr, hvilka ju alltid höra till dagordningen för turister.
Först komma då de episoder, som höra till språkfrågan. Floren och
jag ville naturligtvis prata litet enskildt med hvarandra emellanåt. Vi
trodde, att engelskan skulle hjälpa oss därvidlag. I den öfvertygelsen
sutto vi första eftermiddagen i salongen och kallpratade duktigt med
amerikansk tunga. En del af hvad som sades var elakt nog, ty
vädret var dåligt och vårt humör likadant. Jag märkte snart, att
man förstod hvad vi sade, och vi funno efteråt, att alla våra
med-resande i första salong förstodo engelska, många därtill franska och
tyska. Svenskarna där hemma äro ett språkkunnigt släkte, det
märkes genast. Ung och gammal synes finna både nöje och ära
i att kunna tala mer än ett tungomål. Vid Ynglinga-föreningens
världskongress i Stockholm förvånades också de utländska
mötesdeltagarna däröfver, att de alla hörde sitt eget tungomål.
Missminner jag mig icke, så hälsades de af samme vördade talare på
fyra olika språk. Alltnog, svenskarna äro bestämdt en nation af
linguister. Icke kunna vi amerikaner tycka om deras halft engelska
och understundom halft franska uttal af engelskan, men man känner
sig ändå både glad och stolt öfver att på svensk mark få höra det
språk, som för oss här i Amerika blifvit ett andra modersmål. Vårt
amerikanska uttal af engelskan är både tydligare och vackrare än
engelsmännens. Vi fingo också höra, att man lättare förstod ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
