Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MO
2 34 ADERTONDE KAPITLET.
»Språk för de stammande gjordt, hvart ord är ett embryon hos dig,
En hälft stöter du fram, en hälft sväljer du ned.
Allt i ditt fädernesland med ångmaskiner bedrifves,
Käraste, skaffa dig snart en för din tunga också!»
Att svenskarna gärna resa och att i det fallet vikingalynnet
än i dag gifver sig till känna, märktes äfven i vårt sällskap, där
man fann en svensk, som i Kongolandet stått i den belgiska
regeringens tjänst, en annan, som var väl hemmastadd i Indien, och
flere både män och kvinnor, hvilka kommit på besök från Amerika.
Vår kongofarare var en dålig annons för det landet. Hela hans
utseende var förstördt. Hyn var ej en svensks, utan en mulatts.
Ögonen voro trötta och färglösa, hela kroppen utpinad«och afmagrad.
Han sade också, att klimatet var nästan outhärdligt och att en
svensk kunde på sin höjd lefva några år där, ifall han icke ofta
reste hem för att stärka de aftagande krafterna. Men jag antager,
att många af Sveriges damer och herrar det oaktadt hellre reste
till Afrika än till det »barbariska Amerika». O, hvad jag ibland
skrattade och ibland blef ond, när man i Sverige frågade om
amerikanska förhållanden. Jag kände en stark frestelse att ibland svara
efter frågans halt. Man ville t. ex. veta, huru långt in i landet
man kunde resa, innan indianer och bufflar påträffades. Dussintals
gånger frågades, om det icke vore farligt att resa på Amerikas
järnvägar i följd däraf, att man ju ständigt öfverrumplades af röfvare.
Till och med P. W., som annars talar så ytterst vänligt om Kansas,
berättar huru riskabel en järnvägsresa nattetid hos oss kan vara,
därför att händelsevis en gång en röfvare fått några dollars på
ett nattåg i vår goda, fredliga stat. För mig var allt det där
genomkomiskt. Jag är född här och har rest ganska mycket för
min ålder, men en vild buffel eller en vild indian eller en
järnvägs-röfvare har jag ännu icke råkat, ehuru jag genomfarit själfva
indianterritoriet minst åtta gånger både på dag- och nattåg. Jag är viss,
att knappast någon i Sverige vet, huru stor den allmänna
säkerheten är här. Kansas ligger midt i landet, midt i den forna s. k.
amerikanska öknen. I vårt lilla Lindsborg behöfves icke lås och
bom. Intet i mitt hem är under lås, icke ens vårt silfver-skåp. På
kvällen skjuta vi för ro skull en regel för ytterdörrarna. På tretton
år har jag endast förlorat en hängmatta och en väst, som en »tramp»,
eller landsvägsriddare, en natt behagade »låna utan lof». I Illinois
var det lika fredligt. Jag har funnit detta sant öfverallt, utom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
