Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 34
ADERTONDE KAPITLET.
följer aldrig med i grafven. Vår själ och våra gärningar äro
odödliga.
Nu komma vi till en 13,700 fot lång afdelning af kanalen, på
båda sidor omgifven af de allra vackraste landskap. Vid
genomresan af sådana trakter som denna blir man riktigt ond vid tanken
på att man om Sverige sjunger: »Vårt land är fattigt, skall så bli
för den som guld begär.» Är detta verkligen landet i högan Nord?
Och en främling frågar: Huru kan en enda person vilja lämna ett
så skönt land för en oviss framtid i en okänd världsdel? Men från
vår »Astrea» kunna vi dock icke se de gräsbeväxta taken på de
förfallna torpen i skogen eller den njugga kosten och den hårda,
otillräckliga brödkakan, ej heller bevittna patronens svordomar och
hårdhet och se den mörka, omöjliga framtiden, omständigheter
hvilka tillsammans gjort sitt till att befolka Illinois, Minnesota,
Iowa, Kansas och Nebraska med präktiga svenska män och kvinnor,
hvilka där bygga ett nytt samhälle, som, Gud gifve det, skall blifva
lyckligare och bättre än det gamla. Men det säger jag än en gång:
huru kan en enda svensk vilja lämna ett så skönt land som gamla
Sverige ?
Nu äro vi på sjön Boren. Där ligger Ulfåsa, rikt på minnen
och historia. Snart hinna vi fram till Berg, där vi måste igenom
sexton slussar och således’ hafva god tid att bese trakten. En del
af sällskapet begaf sig genast till Vreta klosters kyrka, grundad af
konung Inge år 1128. Floren var med i sällskapet och höll på
att få stanna i en nyöppnad graf; som vädret var mulet och regnigt,
hade jag rådfrågat min malaria och stannat kvar på båten, helst
sådana där expeditioner under nattetid till gamla grafvar icke falla
mig riktigt i smaken.
Och medan natten förgår, kan jag ju få en liten skvaller-timme
med mina läsare både i Sverige och Amerika. Jag gick under
resan omkring bland passagerarna för att se och höra och på det
sättet lära så mycket som möjligt. Här hörde jag ett par personer
tala om, huru man ute på landsorten hade bönestunder och dans i
närheten af hvartannat; i en stuga sjöng man andliga sånger, och
i en annan dansade man af hjärtans lust efter handklavér-musiken.
Jag kan icke hjälpa, att jag också under hela sommaren stärktes
i den öfvertygelsen, att oaktadt alla folkskolor o. s. v. en god del
af den landtliga ungdomen i Sverige är ytterst rå och oborstad.
Jag fann visserligen högst aktningsvärda undantag, hvarom mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
