Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 34
ADERTONDE KAPITLET.
O ve, det är konungens yttersta timma —
Nej, konungen lefver, och hästen kan simma;
Han simmar så väl och så stolt som en svan,
Och vågorna leka med fladdrande man.
De kungliga fiskare, alla de hundra,
Stå skamliga kvar uppå berget och undra,
De tänkte sä säkert få konungen fatt,
Men fingo ej mera än konungens hatt.
På klippan syns hatten i viken sig spegla,
Och alla ännu, som på Mälaren segla,
De hälsa Kungshatt; och det säges mecl rätt,
Att svenskarnes konung ej gripes så lätt.
Nu är klockan mellan sju och åtta på kvällen. Vi måste strax
vara framme vid Stockholm. Det ruskiga vädret kan ej dämpa
vår entusiasm. Se, där synes en tornspira, en till, flere! Det måste
vara Sveriges krona och stolthet, som börjar skymta fram. Ännu
en stund, och vi se en del af staden rätt tydligt. Se, där är
Riddarholmskyrkan, och stolt skyndar »Astrea» fram mot hamnen.
Stockholm! Floren och jag sågo på hvarandra och sporde: är
det sant? Är detta verkligen den mångbesjungna Mälar-drottningen,
Nordens beryktade Venedig, Sveriges, det lilla, men guld-goda
Sveriges hufvudstad? Äro vi svensk-amerikaner ändtligen vid målet
för vår resa? Ja, det var ingen dröm, det var idel verklighet.
Se de många vackra ångbåtarna, som nästan trängas med
hvarandra. Allt är så tilltalande, så inbjudande. När man
kommet-till Stockholm, kännes det alltid, som om man vore välkommen.
Där skall »Astrea» lägga till. En stor skara människor står i otålig
väntan. Skulle någon vänta oss två främlingar? Jag rätade ut mig
för att kunna se öfver och mellan mina medpassagerares hufvuden.
Spanande ilade blicken från ansikte till ansikte bland de på
stranden stående stockholmarna. Snart hvilade den på en äldre,
under-sätsig herre i hopen. Våra ögon möttes, vi kände igen hvarandra.
Hattarna af! Vi voro i Stockholm. Hvad mera kan en främling
säga till sig själf eller andra för att förhöja det öfverväldigande
intrycket?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
