Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
TOLFTE KAPITLET.
liga mästare i att vära artiga mot sina gäster. Så t. ex. hade
redan i Göteborg några vänner, hvilka jag aldrig träffat, anordnat
om en präktig middag för mig, hvilken jag emellertid sorgligt nog
gick miste om i följd af förändrad resplan. Och de älskliga
svenskarna höra på, när man pratar, med så odelad uppmärksamhet, med
så utmärkt tålamod, att man till slut är i fara att tro sig själf vara
intressant, hvilket naturligtvis icke ofta är fallet. Alltnog, vi sitta
redan till bords och måste afbryta det lifliga samspråket för det
prosaiska göromålet att bestämma hvad som skall ätas. Detta är
ej alltid så lätt, när det skall ske med tillhjälp af en så stor och
präktig matsedel som hos Berns. Men det gick rätt bra, och sedan
fingo vi språka af hjärtans lust. O, hvad ett gladt och otvunget
samtal uppfriskar lifsandarna! Här i vårt stora, rika Amerika hafva
vi sällan tid, jag menar, vi vanliga människor hafva icke mycken
tid att samtala med hvarandra. Vi äro blott arbetsdjur, och dollars
och cents utgöra ganska ofta början, fortsättningen och slutet af
hela resonnemanget. I Sverige fann jag det nästan öfverallt helt
annorlunda. Ytterst sällan brydde man sig i vänners sällskap om
att tala om goda eller dåliga tider. Man samtalade, därför var det
så trefligt, så underhållande.
Men jag glömmer ju hvar jag är. Mina nya vänner ville
naturligtvis höra om sina släktingar i Amerika och vid Bethany
College. Jag berättade och flickade in mycket, som är karakteristiskt
för oss i detta land. Som exempel må nämnas, att vi hafva fått
de fleste och bäste af våra lärare i Lindsborg af en händelse eller
lycklig slump, såsom man i allmänhet skulle säga. Jag kallar
det hellre den himmelske Faderns underbara ledning. Den af alla
älskade rektor Nelander, som tjänade så troget och utmärkt, till
dess hans hälsa bröts, kallades genom telegram; vår lärare i
grekiska likaledes; vår förre lärare i svenska träffade jag händelsevis
i en spårvagn i Chicago, där vi »af en händelse» började samtala,
och det blef afgörande för den vännens hela framtid. Den lärare,
hvars fader och bröder vi nu sutto till bords med, kom hit på
följande underliga sätt. En vår saknade vi den nödiga hjälpen för
vår sedvanliga musikfest vid läsårets slut. Jag talade då med vår
musiklärare, och en lång tid visste vi icke hvad vi skulle göra.
En dag ljusnade det dock. Musikläraren sade: »Jag har just hört,
att en af mina vänner och kamrater anländt till Amerika, och han
skulle godt kunna hjälpa oss ur vår förlägenhet.» Jag tänkte på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
