Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
TOLFTE KAPITLET.
tyckte jag mig igenkänna pastor Winquist från Jönköping, annars
voro vi bland idel främlingar, fastän »hemma i Sverige». Kandidat
Fries höll på att tala. Det rörde sig om huru man skulle vinna
ungdomen för Gud och himmelen. Jag påminner mig blott en enda
tanke i det intressanta föredraget. Den ärade talaren sade: »Det
gör ett farligt och frånstötande intryck på särskildt en tänkande
och bildad yngling, när han gifver akt på de bittra striderna mellan
olika tänkande bland de kristna.» Tanken är värd att beakta. På
mitt skrifbord ligga många kristliga och kyrkliga tidningar både
svenska och engelska. Andan i dem är ett intressant studium.
Att Jesus sade: Salige äro fridstiftarne, det glömma vi alla så lätt.
Men å andra sidan skulle det för visso vara lika skadligt, om vi
försjönke i den sorgliga andliga flegma, som icke bryr sig en smula
om hvad man skall tro och hålla för sant. Striden, den bittra
partistriden, har Gudi lof mångenstädes upphört, men hvad har
kommit i stället? Ofta måste man säga: död. Var det stridens
skull? Hvem vet, hvem vill svara?
Jag kände mig till en början nästan missbelåten med min stund
vid Fosterlandsstiftelsens årsmöte. Det förekom mig som i den
store Beechers gamla kyrka i Brooklyn efter dennes död. Jag
besökte den en söndagskväll för ett par år sedan, och mig föreföll
det, som om anden flytt, och bara stommen, det lekamliga, varit
kvar af den en gång så lifliga verksamheten. Så där ungefär kände
jag det denna dag i Blasieholmskyrkan. Allting där förekom
mig verkligen alltför stelt, trögt och formbundet, ty jag hade väntat
mig en liflig, påtaglig hänförelse i alla förhandlingar. Här i Amerika
tänkte jag alltid på Fosterlandsstiftelsen som en samling på en
enda punkt af värme, ljus och lif, af brinnande kärlek, af
uppoffrande nit, af helig entusiasm. Äro de där beskedliga,
saktmodiga, tysta männen verkligheten af mina drömmar? Så frågade
jag först mig själf och sedan mina amerikabröder. Svaret sätter
jag icke in här, ty vi voro kanske icke nog opartiska. Vi voro
vana vid våra eldiga kyrkliga möten i Augustana-synoden, när
talmannen understundom äger en lista på tjugu eller flere deltagare,
som samtidigt önska »få ordet». Men annars går det lätt både
för synoden och stiftelsen att småningom förlora smörjeisen från
höjden och blifva bara ett stort affärs-konsortium. Se där något,
som många i vår synod frukta för. Huru det nu är med den af
oss i så många år högaktade och älskade Fosterlandsstiftelsen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
