Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
22 I
välsignelse måtte allt rikligare utgjutas Öfver Fosterlandsstiftelsens
verksamhet och dess medlemmar och att den första kärlekens
brinnande nitälskan måtte besjäla både dess missionsutskott och andra
dess ämbetsmän. Vår lutherska tro och lära är så enkel och skön,
så hjärtlig och tilltalande för oss svenskar både i fäderneslandet
och i den nya världen, att jag med tanken på hvad
Fosterlandsstiftelsens verksamhet åsyftar mäste hjärtinnerligt fröjdas. Vi i
Amerika födda svenskar äro ofta, det tror jag efter mitt besök i
Sverige, mera kristligt patriotiska både för svenskhet och
lutherdom än många svenskar i Sverige, och därför glädjas vi öfver allt
som i sann mening befrämjar det ena eller andra af det nu nämnda.
Ombord på »Island» hade vi blifvit bekanta med en svensk
baptistpastor från Brooklyn, som
skulle resa till sitt samfunds stora
årskonferens i Stockholm. Vi hunno
blifva väl bekanta och goda vänner
under de två veckorna på hafvet,
medan vi samtalade, bådo, predikade
och sjöngo, den ena dagen efter den
andra. Vi språkade om lutheraner
och baptister, och en dag höllo vi
på att komma i en dispyt därom,
men så »togo vi vårt förnuft till
fånga» och slutade med grälet.
Emellertid hade vi Öfverenskommit att
träffas någon dag pä baptisternas
årskonferens. Floren och jag ställde
alltså fram på e. m. våra steg mot Betel-kapellet på norr. Vi
ämnade här som i Blasieholmskyrkan slå oss ned borta vid dörren
en stund för att se utan att ses. Nu skulle vår plan dock
misslyckas. Redan viel dörren möttes vi på det vänligaste af en
mötesdeltagare, som förde oss fram till estraden, föreställde oss för
ordföranden och körde ett par herrar från platformen för att gifva
oss deras platser. Ordföranden afbröt mötets förhandlingar och
hälsade i varma och vänskapliga ordalag »de lutherska bröderna
från Amerika» välkomna. Detta hände allt så raskt, så oväntadt,
att Floren och jag uppfylldes af mycket underliga känslor.
Emellertid var ordförandens tal snart slut, och allas ögon riktades på oss
främlingar för att se om vi skulle svara. Floren hviskade: du måste
Öfverste K. O. Broady.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
