Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 IO
ELFTE KAPITLET.
en förgylld lejonhud af mässing, och på denna hvila krona, spira
och svärd. På en nedfallande fåll af lejonhuden läses: Carolus XII.
I koret hvila dessutom Karl X, Karl XI och Fredrik den förste
med deras gemåler m. fl. Bland andra grafkor nämner jag endast
Lennart Torstenssons och Johan Banérs, bägge rikt prydda med
fanor och andra minnen från de store hjältarnes skiftesrika lif.
Så blef det snart kväll äfven denna dag. Då vi vid elfvatiden
kommo hem till våra rum, råkade jag oförsiktigt önska: den som
hade ett glas mjölk. Bums begaf sig vår värd ut för att skaffa det
begärda, men som det var sent, kunde endast tre filbunkar med
skorpor och bakelser erhållas. Om det smakade bra? Lita på det,
och det hade gjort alla mina läsare godt att se, huru vi två
amerikaner njöto af den goda rätten, medan vår Stockholms-vän bara
ursäktade sig att det var alldeles för enkelt, m. m., sådant där
hyggligt och snällt nonsens, som stockholmarna äro sådana mästare
i att begagna. Så vi språkade! Bland annat talade jag om en
gammal anekdot, som jag läst i Amerika för många år sedan. En
svensk blef sjuk utrikes och intogs på ett katolskt sjukhus. Under
yrseln ropade han ständigt på filbunke. Munken som stod
bredvid trodde, att det var namnet på ett svenskt l|plgon, föll på knä
och bad: O, sanct Filbunk, ora pro nobis, ora pro nobis. Är all
filbunke i Sverige så god som den vi åto denna kväll, så undrar
jag icke på den sjukes feberheta längtan.
Men nu tror jag, att det blir bäst att icke hålla reda på
dagarna, utan i stället endast på händelserna, helst som man under
sommartiden i Stockholm aldrig lägger sig förrän dagen efteråt och
till följd däraf icke heller stiger upp, förrän solen varit uppe så
länge som en hel vinterdag, hvilket allt tjänar till att förbrylla en
främling, som aldrig förr varit med om ett sådant skema.
En af de första dagarna besökte vi den vackra Djurgården
och Hasselbacken. Det var en utomordentligt angenäm dag, och
vi njöto mycket af den sköna naturen, och hvar finner man en
skönare natur än i Stockholms förtjusande omgifningar? Vi
promenerade, sutto och hvilade, samspråkade om allehanda, och sä stodo
vi snart vid Bellmans-bysten. En stund voro vi tysta, och så
deklamerade Floren på sitt förträffliga sätt och med sitt lika förträffliga
minne till hjälp:
i Gif plats, gif plats, ty Nordens vingud nalkas,
Och sången svärmar kring hans vigda mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
