Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 IO
ELFTE KAPITLET.
ligen på sitt sätt <?ch i sitt slag, men vi stackars amerikaner finna
det något svårt att låta honom sitta så högt i den svenska
skaldefamiljen, som man oftast ger honom rätt att göra. Jag vet ej
hvarför, men vi tycka, att det är för mycket punsch-ångor, ohejdadt
lättsinne och slams i hans poesi. Och dock kunna vi med
svenskarna där hemma nog se den hvassa ironi, det vemodsfulla förakt,
den bottenlösa sorg, som döljer sig eller kanske rättare sagdt
uppenbarar sig öfverallt i alstren af hans sångmö. Men hvad jag
mer än en gång förundrat mig öfver är, att en person sådan som
Bellman kunde vara barn af sådana föräldrar, framkallas af sådana
omständigheter. Kan den stränga, järnhårda pietismen, i mycket
så ofantligt lik vår amerikanska puritanism, slå öfver till en sådan
lössläppthet, till en så ohejdad och otvungen njutning af »vin,
kvinnor och sång»? Jag står därvid nästan både rådvill och svarslös.
Alla ytterligheter föda och innebära ju sin egen motsats, och det
ser nästan ut, som om en till ytterlighet drifven kristlig stränghet
fölle under samma dom.
Jag var med ute på Djurgården Bellmansdagen den 26:te juli.
Hvilken oerhörd människoskara! Det var väl minst 20,000
personer. Det var bokstafligen ett haf af människor. Bellmansbysten
var bekransad och omgifven af musikanter och sångare. Andra
gardets musikkår med direktör Kjellberg som ledare spelar alldeles
utmärkt väl. Det säges ock, att den tyske kejsaren vid sitt besök
i Sverige för ett par år sedan gick fram och tackade direktören
för den vackra musiken. Aldrig förr hade jag hört Bellmans-musiken
utföras med sådan skicklighet och känsla som nu. Jag verkligt
njöt däraf, jag lyssnade och betraktade dessemellan den rörliga
taflan rundt omkring mig. Det var Stockholm man såg. Fin-fina
herrskaper i präktiga droskor, herrar i hög hatt och damer i siden,
gubbar och gummor och barn, både små och stora, och här och där
turister med främmande anletsdrag och åtbörder, alla blandade om
hvarandra; men ingenstädes sågs en drucken människa, ehuru tusentals
herrar syntes söka njutning i den för mig så afskyvärda svenska
punschen. Jag och en af mina förre lärare från skoltiden i Amerika
försökte erhålla en kopp kaffe, men en så enkel dryck kunde
kyparna icke skaffa oss på Bellmans-dagen. Men nu måste jag lyssna
till musiken igen. Se, där gör polisen till häst rum för dem vi
väntat på. Om en stund marschera medlemmarna af Par Brikoll
i oregelbunden takt fram till bysten och intaga stående sina platser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
