Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
’93
funno honom ytterst vänlig och tillmötesgående, en verklig
gentleman. Han frågade mig om mångt och mycket, särskildt rörande
vår ställning i Amerika såsom präster, om lönevillkor,
framtidsutsikter o. s. v. När jag berättade, att ingen enda af oss hade
fastare plats, än att vår församling kunde rösta ut oss, när den
behagade, tyckte han, och kanske med skäl, att det var nog icke
så litet riskabelt att vara präst i nya världen. Jag sökte visa, att
detta förhållande var en sporre för oss att inför Gud och folket
göra vår plikt samt att våra församlingar hittills i allmänhet handlat
mycket kristligt i denna fråga. Pastor primarius sporde ock, om
mitt minne icke sviker mig, efter en viss svensk episkopal-präst
här i Amerika och en tidning, som denne utgifver och sänder
gratis till Sveriges förnämsta prästmän. Jag sökte förklara situationen
så godt som möjligt. Öfverallt i Sverige sporde man mig om
sämma sak. Jag visste icke vid detta tillfälle, hvilka vackra
orlofs-sedlar tidningen i fråga utfärdat om mig, annars torde förklaringen
hafva utfallit annorlunda. Den svenska episkopalismen i Amerika
är verkligen tragi-komisk för den som känner rätta
sammanhanget. Den vill efterapa svenska statskyrkan, men lyckas däri
på samma sätt som det i regeln går med alla sådana försök: om
de lyckas alls, så är det de sämsta sidorna som kopieras.
Alltnog, vi tyckte mycket om vår lilla stund med pastor primarius
Fehr, och han bevisade oss all möjlig vänlighet under återstoden
af vår gemensamma färd. Vi träffades åtskilliga gånger efteråt,
hvarom mera framdeles.
Stockholms skärgård både mot söder och norr är öfvermåttan
vacker. Nordens glada, stolta drottning har som medtäflare i
naturskönhet endast tvänne aspiranter i hela världen: Neapel och
Konstantinopel. För oss svenskar står hon utan jämförelse ensam som
den skönaste af alla. Jag kan icke föreställa mig vackrare
naturscenerier i sitt slag än dem Stockholms omgifningar erbjuda. Vår
färd denna morgon gynnades af det präktigaste väder, och vi riktigt
fråssade vid beskådandet af de vackra taflor, som oaflåtligt
upprullades för vår syn. Hvem känner antalet på dessa förtjusande
villor, hvem har följt spåren af dessa oräkneliga vikar och
inskärningar, hvem vet hvad de heta, alla dessa öar, uddar och holmar?
För främlingen är det som om han kommit in i ett verkligt
sagoland.
Se, där vajar stjärnbanéret från en hög flaggstång. Vår ameri-
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
