Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
22 I
landet i högan Nord erbjuder, mera än som vore möjligt i vår
amerikanska sommarvärme. Vid framkomsten presenterades vi för
hr Thomas unga, svenska fru, hvilken vår W. W. alltid talar om
som sin »Dagmar» och det med en förtjusning, som är lätt
förklarlig. Jag sade ock till honom under vår fortsatta promenad, att
en gammal ungkarl som han borde vara tillbörligt tacksam öfver
att hafva erhållit en ung, vacker och svensk fru. Att han med ett
hjärtligt, amerikanskt skratt instämde i mina åsikter faller af sig
själf. Och så voro vi inne på frågan om skillnaden emellan de
svenska och de amerikanska kvinnorna. Hr Thomas blef snart
vältalig. Jag lyssnade med intresse och till slut med ett småleende
samt sporde: »Får jag tala om det där i Amerika?» — »Nej, för
all del, det skulle döda mig där.» Ja, jag har ej heller talat om
hvad vi sade, eller hur? Men vi hålla på med vår promenad upp
mot Jungfruberget. Tiden går raskt under lifligt samspråk. Vi
äro till kroppen i Sverige, men med våra samtal och tankar tills
vidare i den nya världen. Vi talade om den politiska situationen
här hemma. Om mina vänner i Amerika icke skrattade däråt, så
skulle jag omtala, att jag profeterade. De stora republikanska
nederlagen på hösten voro icke oväntade. Det fanns naturliga orsaker
och förklaringsgrunder för alltsammans. Om dessa samtalade vi.
Hr Thomas är en österns man och jag en västerns, och det var
särdeles angenämt för oss att så här på neutral mark fa diskutera
och utbyta tankar öfver viktiga samhällsfrågor i detta land.
Men nu äro vi uppe på Jungfrubergets spets. Hvilken utsikt!
Icke på många ställen skådar människoögat något skönare. Vi
stodo en stund tysta i stum beundran. Jag erfor såsom ofta under
sommaren, huru omöjligt det är att med ord beskrifva vackra
landskap och naturscenerier. Jag skulle möjligen i någon mån lyckas
teckna ett amerikanskt landskap, så att amerikaner kände igen
bilden. Jag skulle för dem kunna, i smått åtminstone, måla turistens
känslor, när han en vacker sommarmorgon vaknar i sin
Pullmans-kupé ute på Union-Pacific-järnvägen i »den stora amerikanska
öknen» och ser det underbara, silfverkantade molnet vid västra
horisonten, hvilket ter sig i en så egendomlig färgprakt, när den
uppgående solen kastar sina första strålar dit bort. Han visste, att
det molnet var klippbergen. För amerikaner vore det kanske
ej omöjligt att beskrifva de majestätiska pedalstämmor, som naturens
ande spelar på det stora orgelverket vid Niagara, så att besökaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
