Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
22 I
Jag ser berg och klippor och furuskogar och grönskande dalar,
jag ser än i minnet en reflex af den oförgätliga taflan, och dock
hvad kan jag säga om den makalöst sköna synen från vår
bergspets därute på Dalarö? Intet, mindre än intet. Inga beskrifningar af
Sveriges vackra natur hade gifvit mig en rättvis föreställning därom.
Och hvem kan väl lyckas i att med skröpliga bokstäfver på
förgängligt papper sammanfoga en bild, som sade hvarför
»Vi älska våra strömmars brus
Och våra bäckars språng,
Den mörka skogens dystra sus,
Vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
Allt, allt hvad här som syn som sång
Vårt hjärta rört en gång.»
Det är något så mystiskt och dock så öppet och gladt, något
sä ensamt, så tyst och dock så älskligt, något så aflägset och dock
så inbjudande och fängslande i de svenska naturtaflorna, att de
utgöra ett helt och hållet nytt kapitel i en amerikansk
Sverigeresandes erfarenheter. Till mina tusentals vänner och bekanta
t
bland den svensk-amerikanska ungdomen sänder jag ock den
hälsningen: resen dit öfver och skåden själfva och sägen mig sedan,
om jag i minsta mån öfverdrifvit.
Men nu språka vi icke längre politik, utan slå in på en trefligare
stråt, medan vi hvila en stund på de stora klipphällarna. Hr
Thomas berättade om huru vänligt svenskarna öfverallt i Amerika
mottagit honom. Särskildt omnämndes svenskarna i Chicago,
öfverste Mattson i Minnesota och öfverste Köhler i Moline.
Så fortsatte vi promenaden ett stycke till och slogo oss
därefter ned i en förtjusande liten vrå med en vacker sjö nedanför
våra fötter och en färgfrisk furuskog rundt omkring oss. Om en
stund fortsattes vandringen ned till och igenom Schweizerdalen, en
vacker plats för picknicker och goodtemplar-möten. Hvarför den
kallas Schweizerdalen inser jag dock icke, om det ej beror på
stockholmarnas världsberyktade artighet, hvilken gör att de ofta
synas nästan dyrka det som har bara den allra obetydligaste lilla
utländska anstrykning.
Så hade vi promenerat fulla tre timmar, och vår matlust var
vid återkomsten af den beskaffenhet, att den kunnat göra full
rättvisa åt ett långt enklare bord än det präktiga och öfverflödande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
