- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
242

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 34

ADERTONDE KAPITLET.

Du var det, hvilkens höga tolk
han blef och kändes på accenten,
när han gaf lagar åt sitt folk,
den konungslige presidenten.
I fridens råd med samma mod
satt nu den vise i sin toga
som det, hvarmed den tappre stod
vid Trenton, Yorktown, Saratoga.

Och när i glömskans djupa famn
så mången storhets-bubbla brister
och månget firadt furstenamn
sitt sken på minnets stjärnhvalf mister,

då skall han, krönt af seklers lof,
bland de odödelige trona,
den konungen förutan hof,
förutan vakt och prakt och krona.

Vår känsla vallfar till hans stoft,
till hjältegrafven, där han hvilar,
där sprids ej veka blommors doft,
där växa inga tårepilar,
men nit för frihet, lag och stat,
men tro och vänskap åt all världen
och arfvet af evärdligt hat
till våldet, träldomen och flärden.

Vi vandrade omkring på kyrkogården en stund. Många kvinnor
voro sysselsatta med att borttaga ogräs och hålla gångarna snygga.
Det var en egendomlig syn för oss från Amerika. Jag såg
densamma om och om igen i Sveriges olika landskap. Jag såg kvinnor
med oket på nacken bära murbruk och tegel uppför höga stegar
och ställningar vid Stockholms största nybyggnader. Vi blefvo
riktigt förtretade, när vi sågo detta. Är det underligt, att
emigrationen aldrig upphör, så länge kroppsarbetet är ordnadt på ett sådant
sätt därhemma? I Amerika skulle en dylik syn vålla en verklig
folkskockning, i Sverige gaf ingen akt därpå. Man värderar icke
kvinnan som kvinna så högt därhemma som här i den nya världen.
I det stycket syntes mig förhållandena vara mycket olika. I Sverige
är man artig och förekommande mot kvinnan, så länge hon är af
samma samhällsklass som man själf, men står hon ett trappsteg
lägre ned — ja, jag skall icke nu tala mera därom. Jag frågade
till slut mina Stockholms-vänner: hvad göra männen i detta land?
Då skrattade de, men svaret äro de mig ännu skyldiga. Ute på
landet trodde jag mig hafva orsak af hvad jag såg att undra, om
icke bonden var bra mycket mera rädd om sin häst än om sin hustru
och sina pigor. Och jag har aldrig varit någonstädes, där jag
träffat så många omgifta män som i Sverige. De fleste äldre
herrar, med hvilka jag gjorde bekantskap, voro gifta antingen ingen
gång eller också för andra, tredje eller fjärde gången. Men nu
märker jag, att denna uppgift kom på orätt ställe, ty jag ämnade
platt icke påstå, att de svenska äkta männen icke äro snälla och
oklanderliga i sitt hus och i sin familj, men — ja, jag har nu
hvarken tid eller lust att så här ute på kyrkogården söka
förklara saken i fråga! Men vi voro riktigt förtretade öfver allt det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free