Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 34
ADERTONDE KAPITLET.
skåda mina fäders land — samt en häradshöfding, som särskildt
sporde efter pastor Erland Carlsson, hvilken öfverallt i Sverige
syntes äga vänner och bekanta. Men andaktsstunden skulle börja.
En sång sjöngs. Floren läste några verser och bad Gud välsigna
oss. Så sjöngos ännu några verser, och därefter skulle jag tala.
Jag uppläste ur episteltexten de första verserna af Esaias 40 kapitel,
där Gud själf befaller: Trösten, trösten mitt folk. Det kändes
mycket underligt för mig, amerikanske svensk, att på själfva
midsommardagen för första gången offentligt tala Guds ord i fädrens land.
Rosendals slott.
Men jag kände mig mycket lycklig öfver det gifna tillfallet. Jag var
i godt sällskap, den friska andliga atmosferen uppmuntrade mig. Hvad
jag sade? Jo, att man på midsommardagen skulle vara glad samt att
man till en början med skäl måste förundra sig öfver att dagen på
kyrkospråket kallas Johannes Döparens dag. Ar Johannes Döparens
sorgliga död i följd af en lättsinnig och hämndgirig kvinnas nyck
något som kan ingifva tröst? Och dock, hvem skulle icke nu önska
att vara så lycklig, som Johannes redan länge varit? Det måste
finnas en lycka så stor, att ingen jordisk olycka kan göra henne
om intet, en glädje, som hvilar på evighetsgrund. Men hvarför
låter Gud ofta sina trogna råka så illa ut här på jorden? »Honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
