- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
291

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I SVERIGE. 2

Den som varit orsak till att dessa ord inskrifves såsom ett
slags motto för den stora armé af kunskapssökande studenter, hvilka
årligen fostras vid detta beryktade lärosäte, har. skäl att känna sig
både glad och stolt öfver den både vackra och manliga bekännelse,
hvilken därigenom uttalas. Nu äro vi inne. Hvem kan beskrifva
den sköna vestibulen? Vi häpnade. Jag måste bekänna, att den
vida öfverträffade alla våra förväntningar, och det vill säga icke så
litet, när det är en amerikan, som gör ett dylikt medgifvande. Det
var ett så klassiskt skönt, afslutadt helt, att någon beskrifning däraf
icke kan komma i fråga. Den rena stilen, det solida, för att icke
säga massiva i alltsammans, förenadt som det ändå är med lätta,
graciösa former, gjorde på mig ett outplånligt intryck. Så
rymligt, så vackert! Man kan knappast undertrycka detta utrop. Det
berättas, att den välbekante biskop Lars Landgren aldrig gick
längre än till vestibulen, där han, den stränge, älsklige, enkle
biskopen från Norrland, utropade: »Detta är flärd», och sedan vände
om och gick ut.

Bildhuggarkonsten har ock tagits i anspråk för att lämna sina
bidrag till totalsumman af allt det sköna, som fängslar ens blick.
Men jag kan icke, äfven med fara att af mina Upsala-vänner anses
pjunkig, underlåta att uttala den farhågan, huruvida icke den till
ytterlighet förda nuditet, hvilken öfverallt möter ögat, kan skada
den känsla af blygsamhet, hvilken utgör icke blott en jungfrus utan
ock en ynglings ädlaste prydnad. Men i Europa synes man icke
fästa det minsta afseende vid det som jag gärna skulle önska att
få kalla konstens blygsamhet, och därför må ju anmärkningen utan
vidare förbigås. I ett land, där kvinnor, unga och gamla, passa
upp vid de offentliga baden, må ju bildhuggarens mejsel äga
oinskränkt frihet, och det utan att en utländing blandar sig i saken.
Aulan eller festsalen är den prydligaste lokal i sitt slag i hela
Sverige. Estraden rymmer nog omkring 400 personer och rummet
för öfrigt väl 2000. Öfver estraden läses:

Gratiæ

\

Veritas
Natur æ

hvilket föreföll mig särdeles lämpligt. Skulle en främling våga
göra en anmärkning mot en så prisvärd och beryktad lokal, så
vore det först, att färgerna, som användts i dekorationsmålningarna,
äro för bjärta. Det närmar sig verkligen det granna i stället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free