Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
343
arbetarna i samma yrke betinga sig en dagslön af två dollars. Jag
frågade den belgiske fabriksägaren, hvarför han icke betalade sina
arbetare mera. Han svarade: »Det är mig omöjligt. När jag fört
hundra dollars värde af mina stålfjädrar till New York (ty de säljas
till Amerika), så måste jag salutera eder flagga och betala femtio
dollars i tull.»
»Hvar tagas de?» sporde jag.
»Från mina arbetares
aflöning», blef svaret.
»Men antag, att Amerika
hade frihandel.»
»Frihandel», utropade
han, »ja, då skulle jag
öfver-svämma amerikanerna med
mina stålfjädrar. Jag skulle
då tredubbla min fabrik i
morgon dag.»
»Ja, men skulle det icke
döda våra fabriker, där
stålfjädrar tillverkas?»
»Jo, till en tid»,sade han,
»Huru länge?»
»Till dess alt edra
arbetare hölle till godo med
60 cents om dagen i likhet
med våra.»
Är icke det där trefligt
för arbetaren att tänka pä?
Ja, vi samtalade rätt
ifrigt, och snart nog kommo
vi från politiken in på
skolfrågan. Man förvånade sig
öfver att jag talade svenska så korrekt, såsom man artigt nog
uttryckte sig. Då erhöll jag ju helt osökt ett tillfälle att omtala, huru
vi svensk-amerikanska lutheraner bedrifva vår skolverksamhet i den
nya världen. Jag gaf akt på ett par mörklagda präktiga herremän,
hvilka nu lyssnade noga och hvilka jag till min bestörtning efteråt
träffade vid prästmötet. De voro rektor Vestling i Sundsvall och
rektor Hägglund i Östersund. Troligen ansågo de mig såsom en
Stockholms telefontorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
