Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
349
Så besjunger lektor Carlgren i några strofer, hämtade ur hans
sköna dikt om sitt hemland, den stora, delvis föga kända hälfc af
Sverige, hvilken jag med ett enda ord kallar Norrland, utan att
vara viss om huruvida geografien är på min sida eller ej. Jag hade
ingen aning om det storartade hela, som låg i det lilla tvåstafviga
ordet, innan jag reste dit, och äfven efter ett par veckors vistelse
däruppe är det ännu för mig som ett sagoland. Men nu vet jag
ändå, att Hernösands stift är med afseende på sin utsträckning bra
mycket större än alla de öfriga tillsammans, nu vet jag, att
därborta vid Gellivara ligger det järnmalm nog ofvan jord för att
tillfredsställa hela världens nuvarande behof i ett hundra tjugu år, nu
vet jag, att däruppe bor ett fritt, själfständigt och pålitligt släkte,
hårdt som järn, godt som guld, gästfritt utöfver alla gränser. Ja,
den som besöker Sverige utan att resa till Norrland, han har firat
jul utan ottesång och bröllop utan vigselring. Hela Sverige är
skönt och tilltalande som ett land med särdeles omväxlande natur.
Men Norrland behöfves för att gifva allvar åt de slarfviga
björkdungarna nere i Småland, hvilka stå och le och skalkas hela
sommaren i ända, samt litet lyftning åt Östergötlands och Skånes bördiga
slätter, hvilka hålla på att stelna i flegma och välmåga. Ja, gamla
Sverige, du är drömmarnas och idealens land för en
svensk-amerikan, som läst och beundrat din historia, lyssnat till sagorna och
legenderna och stämt upp dina oändligt sköna sånger och melodier.
I Röck Island, St Peter och Lindsborg finnes om vintrarna en
skara ungdom, som älskar ej blott det underbart framtidsrika
Amerika, utan ock landet i Nord, där vindens susning i furuskog sjunger
en allvarlig men himmelskt skön duett med forsens fall eller insjöns
lekande bölja. Jag ämnade mig knappast till Norrland i följd af
den korta tiden, och när jag reste, så var det för att stanna kvar
där en enda dag. Jag ville nämligen pliktskyldigast hälsa på som
hastigast hos biskop Johanssons, högaktade och älskade släktingar
till vår familj å min faders sida. Jag trodde, att, helt obekanta
som vi voro med hvarandra, detta skulle gå för sig på några timmar;
så föga anade jag då hvad frändskap och gästvänlighet betyda i
mina fäders land. De timmarna blefvo veckor, och ändå kändes
det, som om det varit bara några korta stunder.
Så ville jag ock se den ljusa sommarnatten däruppe samt äfven
0 o
något af Sveriges präktigaste flod, Ångermanälfven. Dessutom
var jag vänligt inbjuden att bevista prästmötet, som skulle hållas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
