Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
351
in på garden! Men hvilken dörr? Vi försökte den orätta. En
gång till! »Nästa dorr, en trappa upp, träffas biskopen!» Vikände
oss betydligt dumma allaredan, det kan jag icke neka, men en
trappa upp öppnades dörren af den vänliga biskopinnan själf, och
vi glömde snart våra små missöden.
Biskop Johansson är liten till växten, något af Napoleon och
Grant, tyckte jag, och har en ståtlig panna samt skarpa,
genomträngande ögon. För mig personligen framstod genom denna panna
och blick bilden af den Augustana-synodens president, hvars stoft
hvilar under den vackra marmorvården på Andovers gamla
kyrkogård, en bild, vid hvilken jag med vördnadsfull kärlek dröjer i en
tid inom vår synod, då minnena från fordom borde alltmera lära
oss, som höra till nutiden, att taga våra fäder i Herren såsom
efter-följansvärda förebilder. Men biskop Johansson har ett ömt, varmt
hjärta bakom den där skarpa blicken, och det fick jag erfara strax
på söndags eftermiddagen. Vi stannade kvar, åto kväll i
biskopsgården och gjorde en hel del mycket intressanta bekantskaper.
Jag erhöll den upplysningen, att prästmötet, som skulle hållas, var
af större betydenhet än jag förut anat, hvadan den förnyade
inbjudningen att kvarstanna till efter dess slut med tacksamhet antogs.
Inom parentes nämner jag, att Blomgren och jag i sällskap med
kandidat Johansson, biskopens son, och rektor Jakobsson på
måndagen besökte ett litet lappläger och där togo ett par intressanta
porträtt af dessa stackars människor, hvilkas ställning i samhället
syntes mig mycket likna våra indianers.
JVIen prästerna komma från alla håll. Hernösands stift har,
som jag nyss nämnde, lika stort ytinnehåll som alla de öfriga stiften
tillsammantagna, och ändå får man öka på med ett stycke till, så
stort som Lunds, Göteborgs, Kalmars och Visby stift. Då intet
prästmöte hållits på sju år, kan man lätt föreställa sig, med hvilket
intresse man motsåg allt som på något sätt rörde detta möte. För
mina ärade prästfruars i Amerika skull nämner jag då allra först
de omsorger, som biskopinnan måste hafva för de två
festmiddagarnas skull. Biskopinnan Johansson är en utmärkt kvinna, både som
maka, moder och värdinna, och allt i hennes närhet synes af sig
själf genomsyras af en så älsklig, kristlig anda, att man ej snart
glömmer det, särskildt om man som jag ägt förmånen af många
angenäma samtal med henne. Nu hade hon mycket bestyr med
de där festmiddagarna, beräknade för öfver 200 personer. Borden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
