- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
366

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366

TJUGOÅTTONDE KAPITLET.

Länge skall gästen från Amerika komma ihåg den fridsälla
glädjedoft, som uppfyllde herdetjället i Sollefteå.

I förbigående vill jag berätta, att man här i elementarskolan
praktiserar samuppfostran med goda resultat, tror jag. Katalog
kunde jag ej erhålla, emedan endast en skrifven sådan fanns. Man
klagade dock på, att pojkarna ofta voro elaka, och pojkarna äro
ock säkert i Sverige elakare och hårdare än i Amerika. Hvad jag
i detta sammanhang kunde säga om de unga damerna, lämnas
tills vidare därhän, ty det är riskabelt att säga mycket i den frågan,
emedan kvinnan gärna är en smula autokrat, åtminstone i Amerika.
Det vill jag dock säga, att en del svenska kvinnor i Amerika
med sina höga later och oförskämda omdömen om
svensk-amerikanskorna gjort sig ovärdiga det svenska namnet. Den svenska kvinnan
i gamla Sverige är en genomälsklig varelse och förtjänar alla de

vitsord hon erhåller både i saga och sång.
Jag fann mera huslighet, enkelhet och
kvinnlighet i Sverige än ofta i Amerika,
men jag fann ej något, som kom mig att
vilja sätta våra bästa svensk-amerikanskor
på ett lägre rum än det öfversta.
Kvinnans högsta och ärorikaste plats är att
göra en man och ett hem lyckliga. Så
har det alltid varit, längre har det ej
kommit i vårt beprisade århundrade, och
härutinnan står den svenska kvinnan så högt,
att hon ej behöfver frukta all världens
konkurrens.

Middag åts kl. 2 med smultron och mjölk och mycket annat
godt. Kl. half 4 stego vi på båten, och kl. half io på kvällen
voro vi åter i Hernösand, stiftsstaden, där jag ägde mitt första och
käraste hem i Sverige.

En annan dag promenerade vi upp till Vårdkasens spets.
Vård-kasen är ett berg, eller »bluff», som vi i Amerika skulle kalla det,
hvilket ligger vid sidan af Hernösand och från hvilket man äger
en verkligt ståtlig utsikt. Jag var föga van vid bergbestigningar,
men det gick ändå rätt bra, trots både det nämnda och min
efterhängsna malaria. Ett muntert, ungdomligt och på alla sätt
angenämt sällskap förminskar ofta mångdubbelt större svårigheter än
den att bestiga den stolta, norrländska, något dystra Vårdkasen. När

Två af de sex.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free