Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
375
hem, som hör till de skatter, hvilka det kristna hoppet skänker åt
människorna, när all annan egendom förlorar sitt värde. I Amerika
äro vi rysligt rädda för allt hvad biskop heter. Vi tro, att det är
någonting riktigt stort och riktigt farligt. En hel del af oss råka
nästan i konvulsioner bara ordet nämnes. När man vill skrämma
de röstägande vid våra synodalmöten, så stiga understundom
väldiga, brunskäggyfviga eller ock bleklagda, mystiska män upp och
säga med darrande röst och skälfvande läppar: »Vi vilja ingen
biskop hafva!» Sedan hafva alla sekt-människor från Sverige alltjämt
talat om för oss, huru förskräckliga den svenska statskyrkans biskopar
äro. För dem är ofta redan en svensk-luthersk präst någonting
rysligt, men hinner han blifva domprost eller biskop, då är det
rent af hemskt.
Skratten ej åt beskrifningen. Den är sannare än man tror.
Den är ock dåraktigare än man tror. Absolut frihet är omöjlig
bland syndiga människor och skall icke finnas ens i himmelen.
Därför finnes det alltid »de som hafva väldet». Hvem kan t. ex.
tänka sig en mera absolut biskop, än P. W. är ibland sina
anhängare? Jag säger det icke för att klandra hvarken honom eller
dem, utan endast för att visa, att många frihetsdrömmar äro
opålitliga. Så är det ock i alla möjliga slags frikyrkor här i Amerika.
Det finnes öfverallt »de som väldet hafva». Men detta välde är
ofta usurperadt och såsom sådant begränsadt endast af
innehafvarens godtycke. Det varar i allmänhet icke särdeles länge, och
detta är ju en god sak. Men å andra sidan är det också sant,
att gode män hos oss ofta blifvit satta af sätet genom intriger,
småsinne och afundsjuka, hvilka äro helt eller åtminstone delvis alldeles
opåkallade. Aflidne doktor Hasselquist påpekade ofta detta,
särskildt under den senare tiden. Andra våra klarsyntaste män göra
detsamma. Ehuru vi icke kunna annat än skratta åt episkopalernas
fromma inbillning rörande värdet af den s. k. apostoliska
successionen, så märkes alltmer behofvet af en ordnande, sammanhållande
makt, om vi icke skola försjunka i den vämjeliga kongregationalism,
som låter hvarje församling och hvarje präst handla efter eget
godtfinnande.
Hade statskyrkan därhemma det så ställdt, att hon finge sköta
sina egna andliga affärer, kunde hon fritt och otvunget öfva
kyrkotukt och vore det henne möjligt att hålla en verkligt andlig
examen med sina prästkandidater, då vore hon, så synes det mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
