Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37°
TJUGO SJUNDE KAPITLET.
dess ytinnehåll är dock icke fullt två svenska kvadratmil.
Befolkningen utgör 3,400 själar, och man får det intryck, att allmän
välmåga är där rådande. Missväxtår äro nästan okända. Man är
nöjd, nej, man är stolt öfver sitt Nordingrå, och det undrar ingen
på, som med mig af en lycklig händelse fått se dessa vackra
scenerier, andas denna friska luft och njuta af den gammaldags
oförlikneliga svenska gästfriheten.
Det var en onsdags morgon jag i sällskap med biskopinnan
Johansson med familj samt några andra vänner anlände dit. A vår
ångare sköts salut vid ankomsten till Häggviken, emedan
biskopinnan var ombord. Från Häggviken gick färden i en präktig s. k.
färjbåt, hvilken roddes öfver den leende insjön af tvenne
handfasta norrländingar. Vackra, granbeväxta berg omgåfvo oss på
flere håll, här och där skymtade öar och holmar fram. På ett
ställe kom oss en honungsmättad fläkt till mötes från ett af de
yppiga klöfverfälten. Där syntes redan den hvitrappade kyrkan
och den rödmålade prästgården. Hvad de ligga vackert, utropade
vi alla. Ja, i detsamma voro vi framme. Kyrkoherden, den
vänlige, vördnadsbjudande mannen med silfverhåret, viftar sin hatt
och hans fru sin näsduk som ett välkommen till skaran af gäster,
hvilka mycket gladt sig åt detta besök. I prästgården blir det
välkommen igen, och sedan kaffe, ty hvad vore Norrland utan sitt
kaffe! Nu skall man ut och röra på sig litet. Först ett bad, sedan
en promenad bort mot klockarfarsbostället. Utmed vägen växte
smultron i mängd. Man hade i Amerika, såsom jag redan omtalat,
skrutit mycket för mig om de svenska smultronen. Det skrytet
hade förtretat mig ända tills på denna promenad. Men nu fick
jag med egna ögon se, med egna händer plocka, i egen mun
smaka stora, söta, saftiga smultron, hvilka icke mer liknade sina
små, hårda, saftlösa kusiner å Hamburger Börs i Stockholm, än en
hafrebrödskaka i Vestbo påminner om en hvetebulle i Lindsborg.
o
Ah, hvad det var roligt att plocka, att äta dessa smultron! —
Och den vackra utsikten sedan! Spegelblänk sjö, granbeväxt
bergskulle, rödmålad bondstuga, adderade, multiplicerade, kastade om
hvarandra, hvad de voro sköna i eftermiddagens behagliga
solbelysning !
Middag! Klockan half fyra samlades hela sällskapet i
matsalen. Kyrkoherden manade till tystnad, läste bordsbönen, och
måltiden började. Man säger, att norrländingar hafva god aptit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
