Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
395
Jag skaffade i öfvermåttet af min förhärdelse t. o. m. en mängd
körsbär, hvilka ju skulle hjälpa till att förhöja högtidsstämningen.
Jo, jo, men! När vi kommit ut i öppna sjön, märkte vi strax,
att det var ganska stark sjögång. En del af sällskapet betalade
genast tribut till de af östanvinden upprörda vågorna. Jag
enfaldige amerikan fruktade intet ondt. Jag hade ju farit öfver både
Atlanten och Östersjön, och ingen tribut hade kommit i fråga, äfven
när jag mådde så illa som riksdagsmannakandidaterna i Jönköping
veckan fore valdagen. Alltså gjorde jag mig nyttig, hvarhelst jag
kunde, med en sådan där stolt nedlåtenhet, hvilken på vanligt språk
ville säga: stackars ni, för mig är alltsammans det där en för länge
sedan Öfvervunnen ståndpunkt! Så hördes några Hernösandsbor
snällt säga: »Det syns på den där långe amerikanske herrn, att
han är sjövan.» Sedan jag nu hunnit hjälpa till med de andra,
skulle en stunds hvila komma mig till del. Lugn och glad satte
jag mig ned. Hur det var, mådde jag litet illa strax. Det kändes
snart, som om en skara nihilister hade valt mitt stackars inre till
sin hemliga vistelseort. Jag bleknade, ångestsvetten stod på pannan,
och vore det icke litet hädiskt, så skulle jag bestämdt säga, att i
den stunden passade mig ingen sång bättre än M. A. Nordströms
favoritsång:
»Jag vill ut, jag vill ut,
Innan månadens slut»,
ehuru ordet »månad» strax blef i andanom utbytt mot »sekund».
I ett nu stod jag ock på trogen vakt vid relingen och bara
hoppades, att ingen skulle se min frikostighet mot det upprörda
öster-hafvet. Jag stod kvar på min post ganska länge och visade mig
för ingen, förrän vi utanför Sundsvall ånyo voro i lugnt vatten.
I Sundsvall sammanträffade vi med sällskapets hufvudperson,
biskopen, och så fortsattes färden i en ångslup till en hamn eller
landningsplats nära Skön. Där stod en rad med droskor och
väntade på oss, och snart voro vi framme vid vår destinations-ort, där
vi erhöllo kvällsvard och utmärkt natthärberge. Till rumkamrat
skänkte ett blidt öde mig en ung prästman, pastor Kjellander, hvilken
i likhet med alla yngre ämbetsbröder, hvilkas bekantskap jag hade
äran göra, syntes mig vara en utmärkt man.
På morgonen åto vi en präktig frukost mellan kl. Va 10—V2 II.
Sedan samspråkade och promenerade vi i flera timmar. Låt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
