Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
407
inrättningen, att om skinkan och korfven icke äro goda, så vrider man
bara på en krän och går tillbaka till den första ändan, dit grisen
då återkommit för att bättre beredas, innan processen ånyo skall
genomgås.»
Jag visste icke, att jag ägde biskop Johansson som åhörare
under mitt amerikanska skryt, annars hade det nog modifierats rätt
betydligt. Alltnog, vi amerikaner äga ett land, som man med
godt samvete kan upphöja, och det hafva svenskarna med — bara
de riktigt visste om det själfva.
O o
På morgonen kl. 9 voro vi på Ålands haf och sågo Aland
borta vid horisonten. Den synen uppfyllde icke mitt hjärta med
glada känslor. När jag i Sverige blickade — eller tänkte — österut,
blef jag alltid vemodig. En svensk måste alltid älska Finland och
kan därför icke utan sorg tänka på dess närvarande ställning. Vi
samspråkade under dagen som vanligt om svenska och amerikanska
förhållanden. Jag har sällan träffat någon, som kan fråga så allsidigt
och så ihärdigt som biskop Johansson. Min kunskap om Amerika
anlitades strängt genom dessa frågor, af hvilka en del ännu äro
obesvarade. Sedan frågade också jag om förhållanden i Sverige,
särskildt i kyrkligt hänseende. Jag ville lära känna den svenska
kyrkan och de särskilda riktningar inom densamma, hvilka i olika
landsdelar gifva sitt lätt igenkända skaplynne åt kyrkans
medlemmar. I synnerhet intresserade det mig att fråga om den
ytterliga högkyrklighet, om hvilken vi i Amerika hört talas, hvilken
gränsar så nära till den katolska uppfattningen af hvad kyrkan
egentligen är. Sä ville jag ock få reda på schartauanismen, om
hvilken vi alla i den nya världen sport och läst så mångahanda
och så mycket, helst vi numera i synoden äga ett ganska
aktningsvärdt parti, som hyllar de ifrågavarande åsikterna.
Slutligen måste jag ock bekänna, att det låg i min håg att få höra
en kyrkans officiele målsman uttrycka sina tankar om sektväsendet
därhemma. Jag fick reda på det jag begärde och mycket mera,
men det hör ju icke till min uppgift att här säga något vidare
därom. Det må jag dock få nämna, att vi eldige, radikale
amerikaner nog få af sådana samtal lära oss både moderation och
betänksamhet. Statskyrkans män äro mera toleranta, hafva en vidare
blick, än man i nya världen tror dem om. Frikyrkan kan hos oss
icke vara särdeles eftergifven, ty det innebär ju hennes egen
dödsdom. Vi få därför stunder och erfarenheter, under hvilka vi djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
