Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ SVERIGE.
409
som försenade vår ankomst ett par timmars tid genom att ligga i
vägen för oss vid redden. Jag stannade icke länge i Stockholm
denna gång. Bland det jag var med om och såg, vill jag till
mina unga läsares nöje nämna den orientaliska irrgångssalongen
vid Hamngatan. I mitt sällskap var en ung dam, en släkting,
som ville se den beryktade labyrinten, och jag var naturligtvis
mer än glad och villig att gå med och sålunda få bevisa en ringa
tjänst, ehuru jag annars fått mitt lystmäte på alla sådana där lustiga
tillställningar, hvilka aldrig fallit mig i smaken. Vi funno snart
platsen i fråga, och det medges, att jag icke kände mig besviken
i mina förhoppningar.
Man går en trappa upp och viker undan ett förhänge, och så
är man där. Hvar? Ja, det är just det som är alldeles omöjligt
att bestämma. Nyss var man i Stockholm, nu är ens eget höga
jag förflyttadt till ett sagoland, med pelarrader, fontäner, statyer
och de rikaste dekorationer öfverallt. Man stannar, går ett steg,
studsar tillbaka, blir yr, undrar huru spektaklet skall sluta och
önskar för sig själf, ehuru man blyges att medgifva det, att man vore
ute i det fria igen.
Nu tog jag åter några steg. Rummet blef på en gång fullt
af långa sex fots herrar och sextonåriga fröknar. Hvarifrån kommo
de? Hvem vet det? Den förunderligaste multiplikationstabell hade
synbarligen varit framme och trollat. Just som jag undrande skulle
taga ett steg till, slog jag mot en spegel. Jag vände mig om och
slog emot en annan. Så hade jag förlorat mitt sällskap, som var
långt borta i andra ändan af den synbarligen makalöst stora salen,
men när jag ropade, märkte jag, att vi stodo helt nära hvarandra.
Nu vandrade jag igen. Huru förunderligt! Jag går mot mig själf,
från mig själf, springer öfver gången midt framför näsan på mig själf
och börjar nästan undra hvilken af alla dessa »själfvar», som är
jag själf. Vaktmästaren förde mig till ett ställe, där jag såg 48
eller 52 kopior af mig själf. Den vackra fontänen jagar man
förgäfves efter. Här är den, där är den, men endast i spegelglaset;
slutligen tror man, att den själf ej i verkligheten är annat än en
spegelbild, äfven när vattnets plaskande vittnar om motsatsen.
Jag skulle än en gång finna mitt sällskap. Se där är hon, nej där,
nej, här är hon igen. Hon var öfverallt och ingenstädes, och när
jag slagit handen emot speglarna länge nog för att få fatt i min
släkting och föra henne med mig till utgången, stodo både hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
