Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
TRETTIO FÖRST A KAPITLET.
Tåget var fullt af passagerare. Den långa tunneln passerades, och
snart voro vi i Tumba, där många stockholmare stego af för att
tillbringa sin söndag i den vackra naturen därstädes. På tåget
träffade jag en hr Sandström från Nordanskog. Han var på resa
till Nyköping för att hålla tal i försvarsfrågan. Vårt samtal var
mycket lifligt och åtminstone för mig särdeles intressant. Jag kan
icke annat än tycka om den där varma, hänförda patriotismen, som
tycker, att Sverige är för godt att skänkas bort, vare sig åt den
ena eller den andra stormakten. Det är uppfriskande att se en
rörelse, som sätter färg på kinden, kraft i armen och eld i bröstet
på Sveriges ungdom. Bort med det usla afguderiet af allt utländskt!
Låt Sverige blifva svenskt igen, låt det veta och känna, att för
hvarje svensk är det lilla Sverige världens största land.
o
Jag gaf särskildt akt på huru vacker naturen är från Åby till
Norrköping. Middagen i Norsholm var skral, för att vara en svensk
järnvägsmiddag. Linköping såg ut att vara en både stor och liflig
plats. Staden ligger vackert, och jag såg den präktiga, ståtliga
domkyrkan med verkligt nöje. Hela trakten omkring denna
stiftsstad ser treflig och bördig ut. Man såg en myckenhet med vackra
gårdar och näpna kyrkor, och det hela vittnade om ett idogt och
välmående folk. Men rågen låg för mycket, och fäkreaturen sågo
för små ut för att tillfredsställa en amerikan.
Längre fram passerade vi Malmslätt, där en del officerare,
som varit ute på andjakt, stego af. Det var ståtliga, grofkorniga
karlar, liksom alla andra militärer, hvilka jag delade kupé med
under mina järnvägsresor i Sverige. Det föreföll mig, som om det
vore ganska vanligt för dessa granna, stolta, uniformerade
landsförsvarare att föra ett groft, sinnligt tal, späckadt med mustiga
eder. Som jag satt där i min grå reskostym med slokhatten på
hufvudet, fick jag obehindradt se och höra hela programmet. Men
jag vet dock af hvad trovärdiga personer berättade, att många af
Sveriges krigare äro undantag från regeln, och däröfver gläder jag
mig af allt hjärta.
Kl. tio minuter före fem på e. m. passerade vi gränsen mellan
Östergötland och Småland. Som jag numera var ensam passagerare
i trenne 2: dra klass kupéer, blef det ett angenämt tidsfördrif att få
samspråka en stund med den påpasslige och artige konduktören. Han
hade varit ordinarie i tjugu år och hade ioo kronor (27 dollars)
lön pr månad. Till en början hade han erhållit i kr. 25 ore om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
