Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
TRETTIO FJÄRDE KAPITLET.
Nu vill jag blott säga, att under hela tiden jag vistades
i Lannaskede, såg jag ingen drucken person, så vidt jag minnes.
Det är nog mera kristendom och mindre dryckenskap i Småland
nu än förr.
Jag nämnde, att vi sprakade mycket med hvarandra vid
brunnen. Därunder hörde jag åtskilligt, som må berättas för mina unga
läsare i Amerika.
Låten mig då börja med ett par dala-anekdoter, gamla i Sverige,
nya för cle unga i Amerika.
En dalgosse skjutsade en gång Tegnér. Denne tröttnade på
den backiga vägen och frågade otåligt: »Taga backarna aldrig slut?»
o t
— »Ah, nog räcker di fälle allti i var tid», svarade gossen. —
En dalkarl hade en son i skolan och besökte en dag rektorn. Han
knackade. Rektorn frågade: »Hvem är det?» »Ah, det är jag.» —
»Hvem är ’jag’ då?» — »Det är fälle du det», ljöd svaret.
Brunnspredikanten bad oss understundom biträda vid
morgonbönerna. Jag talade vid ett sådant tillfälle en stund med anledning
af 23 psalmen om Guds herdetrohet. »Tack för frukosten», sade
en till mig, när det var slut. »Är det många här, som behöfva
sådan frukost», sporde jag. »Ja, ganska många.» Jag fann för
hvarje dag, att detta var sant, men bland »folket» påträffade jag
icke mer än en, en kronobergare, som var kyrkligt sinnad. Han
var en präktig, allvarlig, genomärlig gubbe, som var uppriktig [
sin kristendom och ville, att prästen skulle tala och bedja offentligt
och att folket skulle lyssna och för resten läsa Guds ord och prisa
Herren med psalmer och sånger. De öfriga voro utan undantag,
så långt min erfarenhet gick, ytterst frisinnade i sina åsikter. Vi
tre augustana-präster hade många trefliga stunder med dem i enskilda
samtal, vid bibelförklaringar och under våra gemensamma
morgonpromenader i brunnsparken. Ett par småländingar hörde jag en
gång uttala sig om P. W. på följande karakteristiska sätt. Den ene
sade: »Han är både andligt och lekamligt osnuten», den andre:
»Han predikade alldeles på Judas-sättet och omtalade, huru god
tur han hade haft, sedan han blef Guds barn.» Jag nämner detta
icke för att skada P. W., men för att visa huru mun viga
Jönköpings-småländingarna äro.
En annan gång omtalade man för mig, att det förr i världen
i det präktiga Sverige praktiserats, att man satt kittlar fulla af
brännvin utanför kyrkodörren på valdagen för att därigenom skaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
