Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
FYRTIOFÖRSTA KAPITLET.
sin ståndpunkt därmed, att han måste antingen vara för eller mot,
och därför nödgades han vara för. Argumentet tillfredsställde mig
icke, men som han var mycket äldre än jag, fortsattes icke samtalet
öfver det ämnet. Missförstod jag icke situationen, så tänka pastor
W. och hans fru med saknad på Amerika och Augustana-synoden.
Från Jönköping företogo vi en dag på hofpredikanten Holmers
vänliga inbjudning en utflykt till det täcka Jerstorp. En kusk med
en bekväm droska hämtade oss. Vägen dit öfver Dunkehallar är
oförgätligt treflig och vacker. Framkomna mottogos vi med den
mest. oförställda vänskap och gästfrihet. Utom familjens vanliga
medlemmar fanns en gift dotter, fru Mellander från Skellefteå, också
hemma. Vi voro snart inne i ett varmt och förtroligt kristligt
samtal i den älskliga kretsen. Sådana stunder glömmer man aldrig.
Vi besågo den gamla kyrkan, som äger en särdeles intressant
ljuskrona, gamla träbilder i sakristian och en inskription, som aldrig
blir gammal: Jehovah Justitia Nostra (Herren vår rättfärdighet).
Golfvet bestod af stora, fyrkantiga tegelstenar. På kyrkogården
läste jag på en af stenarna följande oväntade inskription: Här
hvila syskonen Anna Lovisa och Walfrid, födda i Honston, Texas,
den 22/s 1859— den 13/e 1866.. Döda i Jerstorps säteri den 4/s—5/o
1868. På baksidan af stenen lästes: Safe at home. —Wettermark.
Sedan besågo vi den vackra trädgården, där en stor, väldig
bok, hvars skugga var 80 fot i diameter, ådrog sig vår
uppmärksamhet. Därefter visade mig den vördade vännen ett stort
äppleträd, som var ett »missions-träd», d. v. s. allt hvad som växte
på detsamma tillhörde missionen. Så gingo vi in i huset igen,
och jag följde en stund med upp på den lilla studerkammaren.
Efteråt fortsattes våra samtal, till dess vi efter en präktig
middagsmåltid måste skynda tillbaka till Jönköping, där vi skulle stiga på
tåget till Falköping samma afton. Dessa timmar i Jerstorp stå
outplånligt i mitt minne. De voro sannskyldiga fridsstunder, och
sådana får man i allmänhet ej oftare, än att de lätt ihågkommas.
Må dessa blad få framföra min varma hälsning både till Jerstorp
och Skellefteå.
Innan jag lämnar Jönköping, måste jag säga, att folket där är
ett vackert och ståtligt folk, något som en främling nästan strax
gifver akt uppå.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
