Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ 5 VERIGE.
479
kullen» på »fastande måge». Huru vi tyckte om utsikten? Jo,
jag tager mig friheten att ur en af Sveriges tidningar afskrifva
följande poem, som lämnar ett godt svar på frågan.
På Kinnekulle.
Tag ock en gång i tiden skulle —
Som mången fore mig har gjort —
Se det berömda Kinnekulle,
Den sköna, mångbesjungna ort.
I geografi’n och andra skrifter
Jag läst om »Kullen» mången gång.
Så ock poeternas bedrifter,
Som firat platsen med sin sång.
Vid foten där bland parker gröna
Jag gick och öfverraskad blef,
Ty i den lunden undersköna,
Hvad ser jag där? Jo, Mörkeklef.
Midt i densamma syns framvälla
En vattenstråle, ren och klar,
Ur sin i berget dolda källa —
Nog är den grottan underbar.
Så steg jag upp på vilda branten,
Uppå Högkullens högsta topp,
På klippan, ut på själfva kanten,
Och lyfte hänryckt bücken opp.
Jag mäktar ej med ord beskrifva
Den tafla, som framför mig låg,
Men minnet ljufligt skall förblifva
Af allt det sköna, som jag såg.
Där ligger Venerns vackra spegel
Så himmelsblå och blank och klar,
Och korsas utaf hvita segel,
Och ångaren så hastigt far.
Då blicken öfver viken ilar
Till andra sidan Venerns sjö,
Där syns ett grönklädt land, som hvilar
På vattnet — det är Kållandsö.
Jag lyfter blicken mot det höga,
Där Gud i härligheten bor;
Men o, hur för mitt matta öga
Jag blir så liten, Gud så stor.
Där på en klippspets djärft sig höjer
Så ståtligt Leckö gamla slott,
Det än sig ej för tiden böjer,
Fast många hundra år det stått.
O, hvilken vidsträckt utsikt träder
För blicken, hvart man skådar hän!
Där ser man tre till fyra städer
Och nästan lika många län.
Och se, det landskap växlingsrika
Af skogar, slätter, dalar, berg.
Där blandas land och sjö tillika
I ljus af luftens blåa färg!
Här synes mer än man kan ana,
Och blicken far från by till by,
Där Öster-, Vester-, Medelplana
Och Klefna, Kärstad, Husaby.
Och dessa sköna hem och gårdar:
Hönsäter, Råbäck, Hellekis,
Dem odlarns hand så flitigt vårdar
Till fägring stor på många vis.
Här är så friskt, så lätt man andas,
O, hvilken luft, så ren, så klar!
Och eterns våg med blomdoft blandas.
Då vinden genom rymden far.
Då blicken hänryckt framåt sväfvar
Ut i de vida rymder blå,
Jag häpnar, hjärtat nästan bäfvar,
Hvart skall jag för Guds blickar gå?
Ty där jag står jag ser, hur jorden
Försvinner uti himlens famn,
Och tysta bortdö mänskoorden
För Skaparns ärofulla namn.
Jag därför väntar, hoppas, anar
En värld så skön, så rik på fröjd;
Guds kärlek lifligt mig ock manar
Att uti hoppet vara nöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
