Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ 5 VERIGE.
483
Byggnaderna voro präktiga och storartade. Jag minnes bland
annat äfven den bastanta och pålitliga solvisaren. Dagsnäs är
den vackraste landtegendom eller herregård jag någonsin sett. Ett
sådant ställe skulle göra furore i Amerika. Men vi måste skynda.
Här ligger stora Bjurums herregård och kyrka. Många
grafkum-mel synas öfverallt utmed vägen. Strax äro vi framme vid
Gudhems kyrka och klosterruin. Gudhem förtjänade i sanning sitt
eget kapitel. Det är gammalt och spöklikt samt rikt på intresse
för alla fornforskare. Jag hinner ej här införa den intressanta
berättelsen om den förskjutna drottning Gutas flickseminarium i
Gudhem under tiohundra-talets senare del. Nunneklostret blomstrade
o
redan 1161. Ar 1392 och 1393 skänkte drottning Margareta stora
gåfvor till klostret, med villkor att själamässor skulle firas för henne
och hennes närmaste »till domen». En gång under samma
århundrade flyttade nunnorna till en annan plats, men återkommo
snart till det rika Gudhem. Med reformationen nedgick
nunneklostrets sol, och nu sågo de gamla ruinerna tysta och beskedliga
ut. Vi betraktade dem med stort intresse och tänkte på tider
som varit, men som aldrig återkomma. Den lilla, roliga kyrkan
därbredvid kommer jag också godt ihåg. Hon har underliga
figurer öfver båda dörrarna och en mycket besynnerlig sten i ena
yäggens yttersida. Jag tog den för att vara en gammal grafsten.
En öppen klockstapel stod bredvid, och spökar det verkligen
någonstädes, så borde det vara här, när aftonklämtningen vemodigt
påminner vandraren om den glada, storartade tid, i hvilken
Gudhem en gång bildade centralpunkten. Då borde abbedissornas och
nunnornas andar, halft synliga, halft osynliga, blanda sina röster i
aftonvindens och sjunga bland blommor och löfverk sitt mystiska
Halleluja. — Men vi fortsätta resan. Här hålles auktion — en ny
vestgötafamilj för Amerika, — och strax äro vi framme vid
Mösseberg, en bekant plats icke blott i Sverige utan äfven i Amerika.
Rysligt trötta af den stränga färden, hvilade vi oss en stund och
bestego därefter den högsta punkten, hvarifrån man har en
förtjusande utsikt, något påminnande om hvad vi p>å morgonen sett
från Kinnekulle; därefter besågo vi den präktiga anstalten, fröjdade
oss öfver att inga drickspengar där begagnas, och så reste jag
på kvällen till Jönköping, särdeles belåten med vår rundresa i
Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
