Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ 5 VERIGE.
499
födelsebygd, Pennsylvanien. En svensk gosse ropade då till sin svenske fader, som
var tornväktare : ’Ring, pappa, ring, ty nu äro vi ett fritt land.’ När Sydstaternas
rebeller hotade unionen med undergång, sände Gud en svensk, vermländingen John
Ericson, att med sin ’Monitor’ afbryta deras triumftåg. Men svenskarnas betydelse
i Amerika började icke med Morton och slutade icke med Ericson. De hafva som
folk gjort heder åt det svenska namnet såväl som det kristligt lutherska. Våra fäder
i Delaware voro de första, som bragte vår röde broder budskapet om frälsningen i
Kristus. Under inbördes kriget samlades nordens guldlockiga söner under
stjärn-banéret och aflade månget prof på gammaldags svensk tapperhet. Visserligen finnas
icke längre våra svenska kolonier och församlingar ute vid Delaware längre till. Jag
besökte på hitresan den bekanta Gloria Dei-kyrkan i Philadelphia, hvilken nu ej
äges af svenska lutheraner, utan af amerikanska episkopaler. Men i Amerika beräknar
minister Thomas, att vi äro inemot två millioner svenskar, när barn och barnbarn af
svenska invandrare medräknas. Om femtio år finnes det möjligen lika många svenskar
i den nya världen som i gamla Sverige.
Den lutherska kyrkan i Amerika räknar öfver
en million kommunikanter. Hon talar fjorton
tungomål och bygger hvarje dag på året en ny
kyrka. Hennes framgång beror därpå, att hon,
trogen den heliga skrift, är den sanna centerns
kyrka. En presbyterian, som gaf akt på huru
våra teologiska arbeten spridas i engelska
öfversättningar, sade nyligen : Om vi icke äro på vår
vakt, så blifva vi snart lutheraner allesammans.
Det är dock egentligen från den
svensklutherska kyrkan i Amerika, eller
Augustana-synoden, jag enligt uppdrag vill framföra en hjärtlig
och vördsam hälsning. Mitt hjärta gripes djupt
af underliga känslor. Den som frambär hälsningen
är själf en frukt af Augustana-synodens verksamhet.
Det kännes för mig rörande, att jag, en i utlandet
född svensk lutheran, erhållit ett så skönt tillfälle
som detta att bringa eder, vördade fäder och
bröder, en kärlekens fridshälsning från den andliga plantering, hvilken min saligen
hemgångne fader såsom banbrytare grundlagt i den nya världen. Början till vår
synod är ringa. Den nitiske Lars Paul Esbjörn, den svensk-lutherska kyrkans i
Amerika patriark, organiserade år 1850 på ett loft i en byggnad, som sedan blef
stall, den första församlingen, hvilken, pastorns familj inberäknad, utgjordes af tio
medlemmar. O, hvilka svårigheter och försakelser nödgades icke våra fäder genomgå
under grundläggningens period. Jag minnes, att mina föräldrar berättade, att de ofta
funno snö på sängtäcket, när de vaknade, och huru de måste hjälpas åt att äfven i
bokstaflig mening rödja mark i Pennsylvaniens urskogar. Men Gud har rikligen
välsignat arbetet, så att Augustana-synoden nu räknar 308 pastorer, 611 församlingar,
78,000 kommunikanter och 145,000 medlemmar. Vårt svenska lutherska folk
uppoffrar årligen öfver två millioner kronor för kyrkliga och välgörande ändamål, och i
synodens högre läroverk mottager en ungdomsskara på något mer än 1,200 elever
Komminister J. Kjellman-GSranson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
