- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
521

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/ 5 VERIGE.

21

därom. Han sade — och det lät så hemtrefligt att höra
verm-ländskan igen: »Det är storskolen, di kaller». Det var den gamla
elementarläroverks-byggnaden. Det var dammigt på gatorna,
alldeles som hemma i Lindsborg. Vi vandrade åt kanalen till och
sågo många vackra byggnader. Karlstad är en treflig stad, ehuru
vi icke hade tur att fa se »solen i Karlstad», emedan vädret, som
vanligt i somras, var mulet och ruskigt. Just som jag vandrade,
såg jag ett stort plakat uppklistradt på en vägg. Jag läste:
Storartad kaffefest, ledd af kapten Jonsson från Göteborg. Samma
plakat talade om en Halleluja-begrafning samt stort frälsningsmöte
i förening med farväl-möte. Tvärt öfver det hela var tryckt med
stora, röda bokstäfver: Evigheten. Ja, frälsningsarméen finnes äfven
i Vermland. På torget fanns mycket folk, och jag vandrade omkring
bland det med öppna ögon och öron. Att
vermländingarna äro praktiska af sig, påmindes
jag om genom t. ex. skylten på skolan för
stenografi och bokhålleri, benämningen
expressbyrå o. s. v. Det var roligt att öfverallt höra
den trefliga vermländska brytningen, så mjuk,
så behaglig, så hemkär. Vermländingar äro
alltid vermländingar, antingen de äro rika
eller fattiga, lärda eller olärda. Ja, i Stockholm
skrattade jag hjärtligt åt min gode vän O. O.
Han kom just från Vermland. Jag mindes,
huru vältaligt han alltid beskrifvit sina fäders
land för mig, amerikanska landtkrabba. Han
var vältalig äfven denna morgonstund, men på ett oväntadt
negativt sätt. Hvad jag såg af Vermland gjorde ett motsatt intryck
på mig än hvad jag, enligt O. 0:s berättelse, väntade. Jag blef
förtjust öfver allt det jag såg. Olyckligtvis hindrade mörkret mig
att se Väse-trakten, därifrån många af mina vänner härstamma.
Trakten emellan Karlstad och Charlottenberg är förtjusande vacker.
Jag förstår nu bättre än förr den glada, stolta vermlandsvisan, så
full af det friska, säregna vermlandsskrytet, så originelt, så trefligt,
så oskadligt. Om jag minnes huru det ser ut i Vermland? Jo, lita
på det! Jag ser de vackra, spegelblanka sjöarna, som förgäfves
söka dölja sina anleten bakom de höga, skogklädda bergen med
den friska grönskan. Vermlands skönhet är en treenighet. Hon
heter: sjöar, berg och skogar. Jag älskar Småland, det var så

Prof. Rudin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free