Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
FEMTIOFÖRS TA KAPITLET.
samt vid sidan däraf en viss senfärdighet i att uppskatta den
sanningen, att Guds rike i Nya testamentet icke känner några
mänskliga gränser, utan att Gud är verksam med sitt ord och sin Ande,
som Luther så tydligt lärde, öfverallt, där människor tro på
världsfrälsaren. Att den lutherska kristenhetens bekännelseutveckling skulle
hafva slutat med concordie-formeln, är i detta sammanhang något,
som jag alltid förundrat mig öfver. Det förefaller mig i stället,
som om de åskmoln, hvilka här och där börja synas vid horisonten
af kyrkans himmel, aningsfullt pekade mot en sig hastigt närmande
brytningstid, då vi i frågor, som lämnats tämligen orörda af vår
nuvarande bekännelse, måste uttala oss. Detta är det troligaste, i fall
icke de hafva rätt, hvilka påstå, att den tiden skall borttaga alla
mänskliga former för bekännelsen och ställa hela den troende kristenheten
på bibelns grund ensamt. Huru detta är praktiskt utförbart, har
dock mig veterligt ännu ingen kunnat visa oss.
Men jag pratar ju om idel saker, hvilka ej höra hit, och
dock-måste jag hålla på ännu en minut. En augustanapräst sade mig
strax vid återkomsten: Vi blifva alltmera högkyrkliga —
högkyrk-lighet, se där det program och den bana vi kommit in på. Här
vill jag dock vara skeptiker, här vill jag tro, att den dyre brodern
högg i sten med sin profetia, ty jag har luktat nog i somras på
det andliga och kyrkliga möglet från vissa trakter i Sverige, för
att med hela mitt hjärta afsky den stela, formtrygga,
stockkonservativa kristendomen, som så ofta och så lätt för skalet snart nog
glömmer kärnan, för formen glömmer lifvet. Gud bevare vår kära
synod för sådana afvägar! För min ringa del kan jag icke nog
tacka vår Fader i himmelen för hans nåd, att alla våra teologie
professorer äro verkligt fromma och troende män, hvilka ej blott
äro teologer utan ock hvad som är än mer, kristna, Kristi ödmjuka
lärjungar. Det hindrade mig icke att med ett broderligt leende säga
vår nyvalde dogmatiker, professor Lindberg i New York: Du får icke
blifva mera högkyrklig än du är, hellre litet mera bredkyrklig. Men
allt det där står i Guds hand, och hans händer äro kärlekshänder.
Men mina tankar ila än en gång tillbaka till mina fäders land.
Det är vissa egenskaper hos svenska folket som sådant, hvilka tedde
sig i full dager för min amerikanska blick. Svenskarna äro ett
belåtet och lyckligt folk. Jag gaf akt på det strax. De knota
och klaga nog emellanåt, de också, men det är på ett så beskedligt
och hyggligt sätt, att en amerikan småler däråt. I städerna finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
