Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
FEMTIOFÖRS TA KAPITLET.
t. ex. sades vara gräslig än i dag, alldeles såsom förr. Att
förbrukningen af starka drycker där äfven är ofantlig, faller af sig
själf. Men annars är Sverige ett litet paradis emot många andra
länder. Det sant andliga och religiösa lifvet är ej heller så
sällsynt, som mången föregifver. Hvart man kom träffades snälla och
hjärtliga kristna, om icke alltid bland de höga, så dock bland folket.
Jag gladde mig också åt vördnaden för det heliga, som syntes
vara stor åtminstone i Norrland och i vissa trakter af Småland.
Den som med sitt tal och sin verksamhet förstör ett folks vördnad
för det heliga är en sannskyldig landsförrädare och är värd en
sådan dom. Människor som ej vörda det heliga, som blifvit
irreli-giösa i denna hemska och högsta mening, som lössläppt sin själs
farkost utan annan ankargrund i stormen än sitt eget hjärtas hån
och begabberi, äro knappast längre värda en människas namn.
En liten skuggsida måste jag påpeka. Ädel och älskvärd som
den svenska kvinnan är, älskas och högaktas hon dock icke som
i Amerika. För kvinnan som kvinna syntes herrarna hysa föga
aktning. Det var när hon var släkt, bekant eller annars kom
under deras direkta beskydd, som ett motsatt förhållande ägde
rum. Då var den artighet, som etiketten fordrade t. o. m. riktigt
utsökt fin. Men den nobla, instinktmässiga aktning, som man i
detta land visar kvinnan, syntes vara tämligen sällsynt i mina
fäders land. I yttersta hand beror väl detta på den gamla
rang-och ståndsskillnaden och därnäst kanske på det drag af hårdhet, som
ändå alltid gärna vill finnas kvar på bottnen af nordbons karakter.
Så är då reseberättelsen slut. Att den är bristfällig och
osammanhängande har ju redan i början blifvit omtaladt. Nu vet
läsaren det lika fullt som jag. Men ursäkten åtminstone en del
af bristerna, ty jag har skrifvit boken utan att läsa korrektur själf,
utan att på annat sätt än efter minnet veta hvad jag förut sagt.
Så fort en del af manuskriptet hunnit blifva i ordning, har det
öfverskickats till Stockholm. Om jag ändå, sedan de många bristerna
äro frånräknade, kunnat i minsta mån värma och elda mina många
vänner bland den svensk-amerikanska ungdomen till än större kärlek
till sina faders sköna och ärorika språk och land, om jag förmått
att bland vårt folk i Sverige, om också endast begynnelsevis och
i allra ringaste mån, skapa ett vänligare omdöme om oss
svenskamerikaner, så känner jag mig oändligt både lycklig och tacksam.
Vill Gud, hoppas jag att om ett par år få än en gång återse
mina fäders land. Till dess och i alla fall: Auf Wiedersehen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
